Herr talman! Jag tror att man skall närma sig de
här frågorna med stor ödmjukhet. Jag känner ett visst
behov av att säga att jag inte har någon alldeles
självklar uppfattning i den här frågan. Men när jag har
försökt att tränga in i det material som hittills finns,
både färskt och av äldre datum, har jag funnit att alla
diskussionerna, trots den kanske övervägande ambi-
tionen att hitta en annan lösning, landar på att detta är
den mest effektiva organisationen. Jag tycker att man
i effektivitetsbegreppet inte bara skall tala om att man
gör utredningen på kort tid eller något sådant, utan i
effektivitetsbegreppet ligger också tilltrosfrågan.
Även den som har varit inblandad i en konfrontation
med polisen, där man utreder eventuellt övervåld från
polisens sida, skall kunna ha förtroende för och tilltro
till utredningen.
Jag tror att vi som politiker ibland får fundera över
om det faktiskt är möjligt att via riksdagsbeslut skapa
en ny organisation och därmed ändra också förtroen-
defrågan eller tilltrosfrågan. Det vore kanske bättre
om vi faktiskt argumenterade och redovisade svårig-
heterna, diskussionerna om bevisproblematiken ex-
empelvis, om en sluten kollegialitet gentemot en utan-
förliggande organisation. Nu väljer vi ofta att påstå att
bara vi ändrar organisationen så löser vi problemet.
Jag är inte så säker på att detta är lösningen i det här
fallet.