Fru talman! Diskussionen förs från Thomas Julins
sida och även från andras sida som om det skulle råda
någon oenighet om att vi gemensamt vill komma till
rätta med övervåld från poliser under tjänsteutövning.
Så är ingalunda fallet. De metoder som här anvisas för
att komma till rätta med det här är repressalier. Man
diskuterar repressionssystemet, om det skall utredas
på det ena eller det andra sättet.
Jag säger inte att man inte skall ha ett korrektions-
eller repressaliesystem om man inte kommer till rätta
med allt - det gör man säkert inte om man skall ha en
realistisk syn på det här. Men det väsentliga, som det
är angeläget att understryka, måste ju vara urvalet av
poliser till Polishögskolan. Där är inriktningen i dag
att vi i det svenska samhället inte har behov av Ram-
bopoliser, som de ibland kallas. Den just avslutade
TV-serien Aspiranterna var ingen bra beskrivning av
den verksamhet som förekommer på Polishögskolan.
Det som också är viktigt är fortbildningen och
uppföljningen av polisarbetet, det dagliga och det
veckovisa arbetet i den praktiska verkligheten.
Det är också möjligt att den nya polislagen, som
riksdagen antog för några månader sedan, kan skapa
litet bättre förutsättningar för att man skall klara av de
många gånger svåra situationer som polisen ställs
inför när det gäller att lösa uppgifter och problem,
som annars kan övergå i våld och andra händelser
som vi inte accepterar.
Jag tycker alltså att man i utbildningen skall ägna
mycket mer uppmärksamhet åt händelser i polisarbe-
tet än åt enbart repressalieåtgärder.