Herr talman! Som redan har sagts flera gånger har
frågan övervägts, inte minst av Polisberedningen där
det finns mycket tankar att hämta kring övervägande-
na för och emot en internutredning - i och för sig
skild från övrigt polisarbete - eller en organisation
som man i så fall skulle skapa. För att göra brottsut-
redningar av det mest kvalificerade slag - det är ju
viktigt att de här brottsutredningarna ägnas kvalifice-
rad uppmärksamhet - skulle vi alltså skapa en ny
organisation. Det är detta som utredningarna hittills
har kommit fram till inte skulle öka effektiviteten.
Organisatoriska förändringar skulle knappast hel-
ler öka tilltron till de här utredningarna. Själva kärnan
i det här problemet är naturligtvis kollegialiteten och
- det skriver flera utredningar om - svårigheten att få
andra poliskolleger att vittna om vad som har hänt.
Om Alice Åström och andra tror att poliskollegerna
lättare skulle vittna i en annan organisation må man
naturligtvis tro det. Men jag tror att man allvarligt
skall fundera över om det verkligen förhåller sig på
det sättet att en annan organisation skulle lösa det här.
I Norge, som det ofta hänvisas till, finns det såvitt
jag har kunnat förstå en tremannagrupp där själva
avgörandet tas. Men utredningen kan överlåtas och
överlåts till polisen. Det är alltså även i Norge polisen
som faktiskt utreder de här frågorna, åtminstone i de
allra flesta fallen.