Herr talman! Jag skulle vilja påstå att jag för deras
talan. Under en följd av år har man i betänkanden
kunnat läsa vad justitieutskottet har sagt och riksda-
gen har stått bakom.
Elisa Abascal Reyes försöker måla upp en mot-
sättning som inte finns. De i huvudsak tidningsreferat
som har lästs upp i talarstolen har jag också läst -
även om jag är en litet äldre medborgare. Det var
knappast några nyheter som presenterades. Det är vad
medierna har skrivit om olika händelser. Jag är den
första att beklaga att det finns ens ett uns av underlag
till dessa händelser. Men att dra slutsatsen att riks-
dagsmajoriteten, regeringen och polisledningen skulle
vara ointresserade är att skapa en motsättning i sam-
hället som ingen har någon glädje av.
Det vore bra om vi gemensamt kunde fortsätta att
angripa problemen. Jag pekar på att det otvivelaktigt
är så att polisen arbetar i ett annat klimat i dag än för
10-15 år sedan, och det tas till intäkt för att jag skulle
ursäkta övervåldet från poliser. Jag förbehåller mig
faktiskt rätten att själv beskriva den verklighet som de
svåra frågorna skall diskuteras utifrån. Jag vill inte få
mig föreskrivet den verklighet som debatten skall
gälla. Det är det som Elisa Abascal Reyes försöker
göra, nämligen måla upp en verklighet som alla skall
acceptera och debatten skall utgå från den. Jag förbe-
håller mig rätten att på olika sätt inhämta kunskaper
och erfarenheter kring frågorna och utifrån den faktis-
ka verkligheten diskutera dem.