Herr talman! Göran Magnusson citerade en hel del
ur de tidigare utredningarna om polisens internutred-
ningar. Det jag tycker är viktigt när vi nu väcker frå-
gan igen är att de här utredningarna ständigt kommer
fram till att den ordning som finns är bra. Ofta görs
utredningen av dem som har anknytning till gruppen.
Det upplevs inte som om det verkligen är en oberoen-
de granskning. De utredningar som gjorts har inte
förändrat allmänhetens tilltro till det här, och det
tycker jag som politiker är oerhört allvarligt.
Vad känner den person som har varit utsatt för
våld av polismän och anmäler det när han vet att det
kommer att behandlas inom samma krets? Jag tycker
att den aspekten också är oerhört viktig. Faktum är att
även i de fall där polismän har använt våld och blivit
fällda för det har det visat sig att det funnits kolleger i
närheten som inte har anmält vad de sett. Man är klart
medveten om att det här kollegiala nätet för att skyd-
da varandra finns, och det bidrar också till att man
inte anser att just den gruppen är den som skall utreda
när man själv anmäler brott.
Jag kan inte se att de utredningar som har gjorts
har förändrat situationen. Vi vet, även om vi talar
alldeles för litet om det, att det sker övervåld. Vi vet
att det finns polismän som missbrukar sin ställning.
Vi vet också att väldigt många av dem tyvärr klarar
sig. Det här är ett problem som uppstår så fort man
lämnar befogenheten att använda våld till någon yr-
kesgrupp. Men det fungerar inte om vi ständigt förne-
kar att det sker.