Herr talman! Jag kan tycka mig se att det finns en ganska stor samstämmighet här i kammaren om att dagens studiemedel, bestående av bidrags- respektive lånedel, skulle behöva vara högre. 2003 överlämnades ett betänkande med titeln
Studerande och trygghetssystem
. Med bland annat detta som grund har det gjorts små, inte tillräckliga men dock, förändringar under senare år, såsom höjningen av studiebidraget 2006 och införandet av tilläggsbidrag för studerande med barn.
Det har nu tillsatts en studiesocial utredning som bland annat med grund i den tidigare nämnda utredningen från 2003 ska överväga och föreslå åtgärder vad gäller studerandes ekonomiska och sociala situation. Åtgärderna ska syfta till att den studerande har möjligheter att försörja sig och leva ett tryggt liv under sin studietid. Det är bra att man nu tar ett ordentligt helhetsgrepp på det här. Det är viktigt att studiemedelssystemet är överblickbart och konsekvent för den studerande. Det är också en av kommitténs uppgifter att ta fram ett sådant förslag.
Centerpartiet ser gärna en höjning av studiestödet som ett sätt att förbättra situationen för den studerande. Det är ingen nyhet.
Det är dock inte enbart en höjning av själva studiemedlet som skapar en förbättrad ekonomi och ett tryggare liv för den studerande. En höjning av eller avskaffande av fribeloppet är en viktig komplettering till en höjning av studiemedlet. Fribeloppet är i dag ett hinder för studenter att kunna dryga ut sin ekonomi och också kunna skaffa sig kontakter i arbetslivet under studietiden. Fribeloppet, som är den maximala inkomst som man som student får ha per halvår utan att studiemedlet minskas, är i dag drygt 50 000 kronor.
Systemet för finansiering av studier behöver vara enkelt att förstå och inte skapa extra krångel och oro för den studerande. Att då behöva tacka nej till jobb under en period av studierna då man kanske har möjlighet att jobba extra på grund av risken att passera gränsen för fribelopp skapar bara onödig oro och stress.
Under studietiden är det också viktigt att studenterna uppmuntras att ta initiativ till arbete vid sidan om. Förutom att det ger ett välkommet tillskott till kassan ger det viktiga erfarenheter och kontakter inför yrkeslivet som kommer efter studietiden. Möjligheten att redan under sin studietid starta företag begränsas också av fribeloppet. Fribeloppsgränsen skapar alltså problem, då det kan vara svårt att i förväg veta hur mycket man kommer att jobba in som företagare eller tjäna som anställd under perioden.
I kommittédirektiven till den studiesociala utredningen kan man läsa: "När det gäller möjligheten att kombinera arbete med studier innebär de så kallade fribeloppsgränserna inom studiemedelssystemet att studerande i vissa fall inte kan förbättra sin levnadsstandard så mycket som han eller hon önskar. Den studerande riskerar också att få en onödigt stor skuldbörda. Beloppsnivåer och fribelopp inom studiemedelssystemet behöver därför ses över."
Jag ser med tillförsikt fram mot vad den studiesociala utredningen kommer att föreslå vad gäller fribeloppet för studiemedlet.
Men, herr talman, att ha möjlighet att jobba under sin studietid är inte alla förunnat. Men en höjning av fribeloppet kan också skapa möjligheter. Det är dock inte den enda lösningen på studerandes ekonomiska situation. Sedan 2006 finns, som jag sa inledningsvis, till exempel möjligheten för studerande med barn att få ett tilläggsbidrag. Alla som omfattas av studiemedelssystemet har annars i princip rätt till lika stort studiestöd. Ett enkelt överblickbart och konsekvent regelverk bidrar till högre rättssäkerhet och gör det också lättare för den studerande att beräkna vilken ekonomi man kommer att ha under studietiden men också framtida kostnader för exempelvis återbetalning av lånedelen. Det är alltså viktigt med ett studiemedelssystem som har ett enkelt, överblickbart och konsekvent regelverk.
Men sedan kan också den studerande ha specifika individuella behov, behov som ska kunna tillgodoses inom ramen för andra förmånssystem. Det är därför viktigt att det finns tydliga samordningsbestämmelser inom studiemedelssystemet och trygghetssystemen vi har i vårt samhälle.
Också detta tas upp i direktiven till den studiesociala utredningen, och jag citerar återigen från direktiven: "Även om vissa studiesociala förbättringar har genomförts kvarstår många av de problem som belystes av den tidigare studiesociala utredningen, exempelvis att gränsdragningen mellan studiemedelssystemet och andra trygghetssystem behöver förtydligas eller förändras."
Den studiesociala utredningen ska alltså överväga om gränsdragningen mellan studiemedelssystemet och de sociala trygghetssystemen behöver förtydligas så att systemen kan samverka på ett optimalt sätt. Detta är inte minst viktigt för studerande med funktionshinder, som vi har hört om här tidigare också.
År 2006 beslutade en enig riksdag om en samordningsbestämmelse mellan studiemedelssystemet och sjuk- och aktivitetsersättningen. Bestämmelsen innebär att det inte är möjligt att under en och samma tidsperiod få både studiemedel och sjuk- och aktivitetsersättning. Det har bland annat inneburit att personer med funktionshinder som studerar vid folkhögskolor och tidigare haft både aktivitetsersättning och studiemedlets bidragsdel inte längre har haft rätt till studiebidrag.
Regeringen har beslutat om en översyn av aktivitetsersättningen. Översynen ska redovisas i höst. Samtidigt ska, som sagt, den studiesociala utredningen se över om gränsdragningen mellan studiemedelssystemet och de sociala trygghetssystemen behöver förtydligas så att systemen kan samverka på ett optimalt sätt. Man ska också se över och lämna förslag till hur förbättringar kan göras i andra former och på andra sätt inom studiemedelssystemet.
Det här ser jag som en viktig fråga för den studiesociala utredningen. Jag sätter stor tilltro till den och ser med tillförsikt fram mot resultatet av densamma.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkande UbU6.