Fru talman! Vi har många bra motioner som vi förhoppningsvis ska fatta beslut om nästa vecka. Jag ska börja med att bemöta potentiella motargument mot motionerna.
Det har äntligen tillsatts en studiesocial utredning. Vi lyckades att, tillsammans med de borgerliga partierna, driva igenom det under den förra mandatperioden. Det känns bra att vi är på gång med frågorna. Jag hoppas givetvis att resultatet blir bra.
Om jag hade suttit i kammaren och varit tvungen att föreslå avslag på de motioner som vi debatterar nu skulle jag ha gått ut med argumentet att vi har tillsatt en utredning. Det är så jag skulle ha försökt försvara inlägget. Jag utgår ifrån att det är det man kommer att göra.
Varför ska man då bifalla motionerna när utredningen är tillsatt? Man kan också fråga varför man ska avslå dem. Det finns väldigt många bra initiativ i dem, och det är väldigt viktigt för studenterna att det kommer bra beslut fort.
Det är intressant att höra vad vi tycker i de här frågorna, om det inte bara hänvisas till utredningen. Jag hoppas att vi är beredda att göra något när vi som är här och debatterar sedan sitter i utredningen.
När det gäller sakfrågorna vill jag säga att nivån på studiemedlen är oerhört viktig. Studenter lever i dag många gånger under existensminimum. Man har inte ens rätt till socialbidrag för att kompensera det. Det borde givetvis inte handla om socialbidrag. Studiemedlet borde givetvis vara på en sådan nivå att det går att leva på, och det borde ligga över existensminimum. Rent teoretiskt skulle man kunna tjäna pengar på att sluta studera och börja gå på socialbidrag i stället. Det är ett uselt incitament som jag tycker att det är illa att vi har som en del av beslut som vi har fattat här i riksdagen.
Jag kan påpeka att vi i vår budgetproposition ville lägga 900 kronor extra på bidragsdelen. Vi anser att skuldsättningen är ett stort problem för många studenter.
När det gäller hur studiemedlet är utformat är det en oerhörd detaljstyrning från kammaren. Vi styr antal terminer och antal veckor som man kan få ut det, hur gammal man måste vara när man ska få det, maxgränsen per månad och mycket annat. Vi föreslår att man i stället har ett mer flexibelt system som är mer anpassat efter individens möjligheter. Det ska givetvis vara ett totalbelopp och ett antal regleringar, men man ska som student till exempel kunna få ut mer pengar och studera snabbare. Vi borde anpassa det och låta människor välja själva i stället för att i riksdagen besluta om detaljregleringar.
När det handlar om åldersgräns är det konstigt att vi berömmer oss om ett livslångt lärande medan vi i det här fallet säger att man inte får några studiemedel om man är över en viss ålder. I svaret på vår motion i den här frågan hänvisas till att den höjdes under den förra mandatperioden. Det är riktigt. Vi lyckades driva igenom en höjning av gränsen, men vi menar att det inte är nog utan att det är rimligt att man avskaffar åldersgränsen och låter alla människor studera oavsett ålder. Vi menar också att den undre gränsen är väldigt konstig. Man har till exempel inte möjlighet att studera på komvux med studiemedel om man är under 20 år. Det är ett väldigt konstigt system.
Jag vill också instämma i det som tidigare har sagts angående rekryteringsbidraget till exempel. Det var något oerhört bra som vi hade förut och som nu tyvärr är borttaget. Det borde givetvis återinföras. Vi har även finansierat det i vårt budgetförslag.
Studenter kan faktiskt bli sjuka. Man skulle inte tro det, men det är sant. Vad händer då? Trygghetssystemet är riktigt dåligt. Vi har någon form av skydd där man får lånedelen avskriven efter 30 dagars karenstid - 30 dagars karenstid har ingen annars. Det gäller om man anmäler det från första dagen. Men vem kommer på att anmäla från första dagen när man har 30 dagars karenstid? Det kanske blir 40 eller 50 dagars karenstid.
Jag har försökt utläsa om karenstiden gäller vid vård av sjukt barn. Då kanske man inte är hemma 30 dagar i rad. Jag förstod inte det. Det kan också bero på att reglerna är oerhört krångliga och inte särskilt flexibla. Jag tror inte att den möjligheten utnyttjas särskilt mycket.
Det för mig också in på delen om föräldraskap. Vi har studenter som, tro det eller ej, har barn i det här landet. De har sämre villkor därför att det är låga ersättningar, och man tar ingen större hänsyn till det. Det finns också problem på högskolorna med att planeringen ligger långt efter och många andra saker.
Sammanfattningsvis kan man säga att vad detta handlar om är att vi i dag inte har ett system som är utformade efter studenternas villkor, utan vi har ett system som är utformat med många roliga regler för myndigheter att gå ned sig i och dessutom en riktigt dålig ekonomisk situation för våra studenter. Detta bidrar inte till att höja kunskapsnivån i Sverige. Jag är ändå glad att det är så många som väljer att studera och försöka göra någonting bra av det trots att de har dåliga ekonomiska möjligheter.
Jag vill också påpeka att jag tror att rätt många av dessa regler grundas på att man har en idé om att studenten är 20 år, bor hemma eller har lyckats fixa en riktigt billig lägenhet och inte har några särskilda intressen utöver att studera, och om man har det finansierar man dem genom att jobba. Och det går tydligen absolut inte ut över studierna. Jag vänder mig mot den beskrivningen och hade hoppats att vi hade kunnat tillstyrka motionerna. Men jag hoppas i varje fall att vi kommer att nå ett riktigt bra resultat i den studiesociala utredningen. Jag hoppas att ni andra från de borgerliga partierna tydligt markerar att det nu är dags att förbättra för studenterna.
Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 8.