Herr talman! Det är en av många frågor som utredningen ska titta på. Oskar Öholm, om jag minns rätt, förklarade detta på ett ganska bra sätt. Det handlar inte om att ta ett vanligt banklån. Det handlar i så fall om att ha statliga garantier på att man får lån på samma villkor som hos CSN i dag, det vill säga statsskuldsräntan sätter nivån.
Jag är inte säker på att detta är det allra bästa förslaget. Men när man går in i en utredning kan man inte redan ha alla svar klara. Så låt oss titta på den frågan med öppna ögon. Det ska jag göra. Det hoppas jag att Caroline Helmersson-Olsson också ska göra.
Låt mig gå tillbaka till LO-rapporten. Den visar tydligt att under 15 år har studiemedlen urgröpts. Nu är ni heta på gröten. Nu vill ni omedelbart att vi ska höja dem. Nu skäller ni på alliansregeringen för att vi inte redan har rätat upp alla problem som har skapats under de 15 åren.
Känner Caroline Helmersson-Olsson någon form av ånger över att man inte drev de här frågorna hårdare tidigare när man faktiskt hade makt att genomföra det? Känner hon någon ånger över att man inte lyfte upp den studiesociala utredning som faktiskt lades fram 2003? Den pekade till exempel ut att det kanske inte var alldeles rätt att använda samma inflationssiffror för studenter som för andra. Känner man någon ånger inom socialdemokratin över att det faktiskt var samarbetspartierna som drev fram studiemedelsförbättringen? Det var inte Socialdemokraterna själva.
Jag tycker att man måste fundera över den situationen att man själv har varit den stora bromsklossen i 15 år innan man ger sig på den regering som nu försöker rätta till problemen.