Herr talman! Det finns ett antal politiska frågor och politiska diskussioner som på något sätt ständigt återkommer. Då menar jag egentligen inte de frågor som rör politisk filosofi och som ständigt återkommer och som man kan diskutera, utan jag talar om väldigt konkreta samhällsfrågor som människor tycker är viktiga och som de upplever att politikerna inte har lyckats åtgärda och inte någon annan heller.
Diskussionen om studiestöd har länge varit precis en sådan diskussion. Även om det studiestöd som Sverige erbjuder kanske är ett av de mest generösa i världen är det allt fler som har börjat ställa sig frågan hur systemet egentligen fungerar. Är det tillräckligt generöst? Fungerar det effektivt? Ger det studenterna de verktyg som vi talar om för att förverkliga sina drömmar?
Man får väl erkänna att den politiska debatten ganska väl har följt de partipolitiska linjerna, tycker jag. Mitt parti har mycket betonat att studier är en investering. Det glömmer man ibland bort när man lyssnar på den här debatten. Man har mer fokuserat på att systemet måste blir mer överblickbart. Vi har kritiserat fribeloppsgränser och annat. Från en del partier på vänsterkanten har det i vanlig ordning låtit: Mer bidrag till alla så löser sig problemen.
Om man går igenom protokollen bara från de debatter som vi har haft om studiestöd i den här kammaren under det senaste året ser vi att det är ungefär samma frågor som återkommer. Är det tillräckligt generöst? Är systemet effektivt? Ger det studenterna verktygen för att förverkliga sina drömmar?
Herr talman! Mot denna bakgrund tycker jag förstås att det känns oerhört bra att den parlamentariska kommitté som ska bena ut dessa frågor och just gå igenom systemet ordentligt äntligen är på plats. Den som har bra politiskt minne, precis som Lage Rahm poängterade, minns att den utredningen krävdes redan i början av 2006 men att den dåvarande regeringen inte ville tillsätta den. Inom ramen för denna utredning ryms inte bara de flesta frågor som finns i utskottets betänkande 6, vars förslag jag yrkar bifall till, utan också förmodligen svaren på de mer övergripande frågorna. Är systemet tillräckligt generöst? Fungerar det effektivt? Erbjuder det studenterna verktygen för att förverkliga sina drömmar?
Utgångspunkten är förstås att vi har ett system som ger en ganska god grund att stå på. När vi nu ska gå igenom de problem och de utmaningar som finns gör vi det från en nivå som faktiskt de allra flesta avundas oss. Det ska man komma ihåg. Jag har i varenda debatt om studiestöd sagt, och jag tänker säga det i varenda debatt, att vi förmodligen har det mest generösa systemet i världen. När man gör internationella jämförelser ser man det. Vi har en kombination av låga utbildningskostnader, ganska generösa bidrag och omfattande möjligheter att ta studielån. Det är bra. Men man måste ha den bakgrunden klar för sig när man diskuterar frågorna för att det ska bli en relevant och bra debatt.
Att systemet är generöst är naturligtvis inte en garanti för att det fungerar optimalt. Där har vi alla exempel på studenter som har en bekymmersam situation, inte minst när studentgruppen numera är så pass mångfasetterad att den rymmer allt från nybakade gymnasiestudenter till ensamstående föräldrar som har svårt att få ekonomin att gå ihop när de studerar.
Herr talman! Jag är medveten om att det finns ledamöter i den här kammaren som tycker att den här utredningen inte hade behövt tillsättas. Vi hörde det också för en liten stund sedan. Argumentet brukar så klart vara att vi redan har identifierat problemen och tycker att vi redan har alla lösningar formulerade och klara. Jag säger formulerade och klara eftersom man ska betona att det inte är samma sak som finansierade och klara.
Men det som jag ser som den stora fördelen med den studiesociala utredningen är att man äntligen tar tag i studentfrågorna med ett samlat grepp. Vi kan alla hitta enskilda problem i dagens system. Någon tycker att bidragsnivån är för låg rent generellt. Jag tycker att fribeloppet borde avskaffas eller höjas. Någon tredje tar upp problemet med att olika trygghetssystem krockar med varandra. Alla har vi säkert i någon mening rätt och rimliga utgångspunkter för det vi säger. Men nu får vi möjlighet att faktiskt se över detta i ett sammanhang, göra en samlad bedömning och titta på vilka åtgärder som vi ska vidta. En sådan hantering tror jag inte bara är positiv för de studenter som är beroende av systemet. Det är också en ganska ansvarsfull politik att agera på det sättet.
När man går igenom de motioner som vi diskuterar här i dag ser man också precis detta. Det är en oerhört stor bredd på frågorna. Det är allt från fribelopp till trygghetssystem och till studiestödets administration. Och allt kan säkert bli bättre. Vi kan diskutera förbättringar överallt.
Jag måste också säga att jag är glad att det lite grann har börjat röra på sig i oppositionen i en del frågor. Man kan ta frågan om fribeloppet som ett exempel. Under hela den förra mandatperioden och förmodligen många mandatperioder innan dess stod borgerliga ledamöter och stångade sig om inte blodiga så i alla fall svettiga i denna talarstol och argumenterade för att fribeloppet måste justeras eftersom det inte fungerar. De berättade om studenter som jobbade extra under sommaren bara för att märka att när höstterminen började sjönk bidragen eller lånen. De berättade om studenter som tyckte att de vill få in en fot på arbetsmarknaden redan under studietiden eftersom de tror att det lönar sig men valde bort det alternativet eftersom de också såg att studielånen skulle sjunka eller försvinna.
Man ska ha klart för sig att den dåvarande regeringen hela tiden argumenterade mot detta. Ansvariga statsråd som Lena Hallengren sade i en debatt ungefär att om man tjänar pengar har man inget behov av förmånliga studielån från staten. Nej, det är klart att det är en åsikt som man kan ha. Det är lätt att vifta bort dessa små extrainkomster och bara upprepa ett mantra om att studier alltid måste vara en heltidssysselsättning.
Men jag tycker inte att man ska glömma bort att extraarbete vid sidan av studierna också har sina fördelar, dels direkt genom att man så klart får extra pengar i plånboken, dels indirekt genom att man får erfarenhet, kontakter och förhoppningsvis ingångar på arbetsmarknaden som man inte hade fått annars. Det tjänar vi faktiskt alla på.
Det känns då bra att motståndet just mot fribeloppet och justeringar där sedan valet har börjat mjukna något från åtminstone Socialdemokraternas sida. Det tycker jag är bra. Om det sedan beror på att man har fått upp ögonen för problemet eller att man inte längre behöver ta ansvar för en statsbudget ska jag låta vara osagt.
Det finns också andra frågor som det är spännande att tala vidare om framöver. Jag kan ta studiestödsadministrationen som ett sådant exempel. Även om det har blivit lite bättre under den senaste tiden är det väl många studenter som minns - jag kan villigt erkänna att jag är en av dem - hur det var att sitta i telefonköer hos CSN i timmar och ändå inte få besked som man var nöjd med. Att vi nu förutsättningslöst kan titta just på studiestödsadministrationen är jättebra. Vi kan fundera på om administrationen och kanske till och med lånestocken kan överföras i annan regi som det heter. Det är inte så dramatiskt. Det räcker att vi tittar på andra sidan Bottenviken för att se att det finns system där man helt enkelt sätter upp en statlig garanti som gör att alla får låna men att man också släpper in banker och andra kreditinstitut och säger att de också får vara med och konkurrera om dessa framtida kunder. Det tror jag kan vara väldigt bra.
Även de övriga frågor som ligger inom utredningens ram är förstås oerhört viktiga vad gäller de studiesociala delarna när vi går igenom just hur trygghetssystemen samspelar med varandra. Också frågan om hur studiemedlen kan användas som ett verktyg för att öka genomströmningen ligger med i direktiven.
Herr talman! Politik när den är som bäst handlar om att ge människor verktyg för att förverkliga sina drömmar. Det finns en fantastisk kraft och potential hos människor. När politik fungerar som bäst lyckas vi med att se till att utnyttja den kraften. När politik fungerar som sämst lägger man hinder i vägen för den kraften. Det är oftast där någonstans som striden står.
Studiestödets grundidé tycker jag är av den positiva sorten. Det handlar om att göra drömmar möjliga. Det handlar om att de som har ambitioner och idéer också ges möjlighet att förverkliga dem. Det är dessutom bra eftersom det har en dubbel effekt, dels att människor får förverkliga sig själva, dels att hela samhället tjänar på det.
När vi nu ser över det framtida studiestödssystemet tycker jag att vi ska förädla just den grundidén samtidigt som vi gör upp med och tar bort de delar av systemet som mest lagt hinder i vägen. Då tror jag att vi lyckas med de övergripande frågorna. Då skapar vi ett system som är generöst, effektivt och drömförverkligande.
(Applåder)