Fru talman! När vi stod här i december och debatterade denna fråga aviserade Lars Leijonborg, precis som föregående talare sade, att en studiesocial utredning var på gång. Den har, som också har sagts, varit lite segstartad. Men nästa vecka kör det i gång.
För Vänsterpartiets del kommer vi att fortsätta att driva frågan att studiemedlen måste höjas. För detta behövs ingen utredning; alla vet att den ekonomiska situationen för studenter är usel.
Efter debatten i december presenterade Sveriges Radio en enkät som gjorts bland riksdagens ledamöter. Den visade att tre av fyra ledamöter tyckte att studiemedlen borde höjas. Men här i kammaren har vi bara fått höra bortförklaringar till varför studiemedlen inte har höjts.
Det vanligaste svaret från de borgerliga representanterna är att man inte kan göra allt på en gång. Nej, det är klart att de redan välbeställda måste få sitt först med borttagande av förmögenhetsskatten, skattesänkningarna, vårdnadsbidrag och avdrag för överklassnära tjänster innan studenterna kanske kan närma sig ens den undre gränsen av fattigdomsgränsen. Det här är såklart hyckleri, men jag ser fram emot den här utredningen och förväntar mig att den landar i förslag om höjda studiemedel, men allra mest hoppas jag att regeringen föregår utredningen och gör slag i saken mycket tidigare.
Fru talman! Jag vill här lyfta fram något som aktualiserades när Jan Björklund och Nyamko Sabuni presenterade sina planer angående sfi.
Det är skrämmande hur man kan basera förslag på hörsägen. I de av regeringen lagda förslagen är det de invandrade som får klä skott för den undermåliga sfi-utbildningen. Man far med osanningar om att de sfi-studerande bara sitter och sitter för att kunna bli försörjda, som Nyamko Sabuni uttryckte det.
Det ligger i allas intresse att alla som bor i Sverige ges möjlighet att lära sig det svenska språket. Dåliga kunskaper i svenska handlar inte om ovilja utan om brister i systemet. Det råder problem med dagens sfi-utbildning. Systemet behöver reformeras. Vi måste förbättra möjligheterna för alla som kommer till Sverige att lära sig svenska. För att förbättra sfi-undervisningen behövs en tydligare individualisering och fler undervisningstimmar per vecka. Sfi ska kunna läsas i kombination med praktik, arbetslivsorientering, validering, annan utbildning eller förvärvsarbete.
Kvaliteten på sfi och de ekonomiska förutsättningarna för att studera kan inte lastas på den invandrade. Det finns inga som helst belägg för att invandrade använder sfi-utbildningen som försörjning. Däremot vet vi att sedan timersättningen togs bort har många tvingats välja bort svenskundervisningen av ekonomiska skäl. Regeringen borde i stället se över hur många som, även för kortare perioder, tvingas avbryta sina studier och börja arbeta för att kunna behålla sin försörjning. Ett tilläggsdirektiv om detta till den studiesociala utredningen vore på sin plats.
Fru talman! När vi talar om en likvärdig skola är det väldigt viktigt, särskilt för de borgerliga företrädarna, att understryka att det inte betyder att allt ska vara likadant. När det kommer till användningen av ordet rättvisa är det dock exakt lika som avses. Rättvisa handlar för mig om att utjämna skillnader. Vi vet att det finns skillnader i förutsättningar när man väljer att studera vidare. För en del är steget väldigt stort, för andra väldigt enkelt. Här har bland annat rekryteringsbidraget för lågutbildade haft en utjämnande effekt och betydelse för att öka den generella kunskapsnivån och för att öka dessa personers möjligheter på arbetsmarknaden.
När man ser på den samlade utbildningspolitik som regeringen hittills har presenterat ser man att det inte handlar om att man är intresserad av rättvisa. Politiken går ut på att begränsa möjligheten till bildning för vissa människor.
Jag avslutar med att yrka bifall till reservationerna 5 och 8.