Herr talman! Det känns skönt att vi har fått höra från Lage Rahm att det inte är en fullständigt orimlig nivå, att människor kan överleva på den nivån. Dessutom är det ett erkännande av vårt system. Det fungerar på ett sådant sätt att många andra länder är avundsjuka på oss för att det ser bra ut.
Sedan håller jag med om att det absolut kan dyka upp tillfällen i livet då det är svårt att få ekonomin att gå ihop. Då kan man göra på olika sätt. Många jobbar lite extra för att bygga upp en buffert. När det gäller just det exempel som Lage Rahm tar upp, att man inte har råd att gå till tandläkaren, ska vi väl vara glada för att den borgerliga regeringen precis håller på att införa ett högkostnadsskydd för tandvård - något som Socialdemokraterna lovade under hur många år som helst men aldrig genomförde. Det är också ett exempel på att andra politikdelar får lösa de problem som uppstår.
Den andra och kanske mer ideologiska frågan om det är rimligt att man kan sluta studera, gå på socialbidrag och därigenom få mer pengar, kan man lyfta upp retoriskt. Men där går möjligtvis skiljelinjen. Man kan inte bara jämföra pengarna och tror att de är det enda som spelar någon roll. Det är klart att det blir orimligt om jag tänker: Nu går jag och sätter mig i bänken på högskolan och funderar på hur jag kan få ut mest pengar just nu, kortsiktigt. Men jag tror inte att det är så människor fungerar. Jag tror att man tänker: Vad vill jag göra av mitt liv? Hur vill jag förverkliga mina egna idéer? Och en utbildning är oftast nödvändig för det. Jag ser det alltså inte som något gigantiskt problem om det någon gång skulle vara någon som skulle göra de här jämförelserna. Jag tror inte att någon för att bara tjäna några hundralappar extra väljer att gå på socialbidrag i stället.