Fru talman! Tack för kommentaren, försvarsminis-
tern. Jag t.o.m. förstår den.
Jag skall ändå göra ett försök att förklara varför vi
talar litet förbi varandra. I samband med och som
motivering för att man krymper det reguljära försvaret
finns talesätt som försvarsministern som ny i depar-
tementet lyckligtvis inte är så inkörd på som vi andra.
Han har inte så starkt präglats av uttryck som den
vidgade hotbilden och av det vidgade försvarsbegrepp
som följer därav. Jag tror att det är där som vi i någon
mån skiljer oss åt. Det är möjligt, ja, t.o.m. troligt, att
försvarsministerns tolkning är den alldeles korrekta.
Men vi har alltså, t.o.m. mot min vilja, umgåtts med
den vidgade hotbilden och den syn på totalförsvaret
som följer därav så pass intensivt att vi är litet smitta-
de av detta. Därför är vi tämligen överens om att det
som ändå har tänkts ut ligger inom ramen för vad
riksdagen nog hade tänkt sig.
Det blir litet tjatigt att upprepa detta eftersom and-
ra också har talat om det, men det är så vi ser det. När
det nu trots allt är så illa som det är tycker vi att för-
svarsministern än en gång skulle tillåta sig - i alla fall
experimentvis, som kreativ hjärna - att fundera över
om den här improvisationen litet vid sidan av riks-
dagsbeslutet har fog för sig - medans tid är!