Fru talman! Försvarsministern säger i sitt interpel-
lationssvar att det är varken rimligt eller möjligt att
utbildningen av totalförsvarspliktiga skall inriktas på
frågor som miljöförstöring. Det är inte möjligt med
nuvarande lagstiftning. Jag håller inte med försvars-
ministern om att det inte är rimligt. Men det kan vi
naturligtvis diskutera. Låt oss göra det lugnt och san-
sat.
Det var en lapsus av mig, fru talman, att jag inte
nämnde Kristianstad. Jag ber min ärade kollega från
Kristianstad, Börje Nilsson, om tillgift.
Jag skall upprepa något som har sagts här. Stäng
inte dörren, sade Lennart Brunander. Jag gör det för
att det skall bli mer trovärdigt än om jag själv säger
det. Det är därför jag citerar mina kolleger. Stäng inte
dörren, sade Lennart Brunander.
Det är nu möjligheten finns, sade Arne Andersson.
Den finns naturligtvis om två, tre och fyra år också.
Men den är mindre då. Resurser har splittrats. Natur-
ligtvis finns det, som försvarsministern pekar på,
hinder. Men jag vill faktiskt be herr försvarsminister
att inte bara se hindren, utan också möjligheterna. Jag
kanske t.o.m. kan sträcka mig så långt som till att be
försvarsministern se möjligheterna i första hand och
hindren i andra. Men det får försvarsministern välja
själv.
Jag hoppas att försvarsministern inte uppfattar
följande som ett hot, utan som ett löfte. Oavsett vad
den här debatten kommer att leda till, vill jag säga att
vi kommer att fortsätta att föra fram de här frågorna
och diskutera dem.
Till sist: portmonnän. Vem skall betala? För-
svarsministern frågade i slutet av sitt förra inlägg vem
som skall betala. men det är ju samma portmonnä. Det
finns olika fack i den. Försvarsministern, Börje Nils-
son och jag, liksom på senare tid även Lennart Bru-
nander, har bidragit till att sanera portmonnän. Så vi
får väl också försöka enas om varifrån pengarna skall
tas. Det är inget hinder i alla fall, försvarsministern.