Herr talman! Också jag upplevde svaret som ne-
gativt när jag läste det. Det var formellt hållet och
beskrev vilka ramar som finns inom gällande lagar
och regleringar - och därmed basta. Vad jag skulle
vilja säga till försvarsministern är: Stäng inte dörren
här, utan håll den på glänt för att möjliggöra något av
detta!
Som tidigare talare har sagt har vi nu personal som
kan syssla med det här, vi har material och vi har
lokaler. De finns nu men splittras ganska snabbt, i
enlighet med det beslut vi har fattat i riksdagen om
nedläggning av förband. Det är litet grand från den
utgångspunkten som arbetet har satts i gång, för att av
det som finns ändå göra något positivt.
Det här är saker som behövs. Krig och elände är
naturligtvis besvärligt, det är förödande och miljöför-
störande, och det behövs utbildade människor som tar
hand om det här i en krigssituation. När vi hade en
stor numerär i vårt försvar fanns det många soldater
som kunde syssla med det också, men i dag när vi
krymper försvaret och de stridande förbanden skall
vara effektiva stridande förband, kommer de inte att
klara det, utan då får kommunerna ta på sig den upp-
giften. Då kan man säga att de andra som skall utbil-
das kan göra det, men frågan är om de räcker. Hade vi
krigsplacerade, utbildade människor på det här områ-
det vore det en trygghet för de flesta. Dessa skulle
också kunna användas vid fredstida bekymmer.
Som försvarsministern skriver i svaret får dessa
enligt pliktlagarna inte tas ut och beordras att göra
något, men man kan ju skriva avtal med dem, precis
som sker vid de internationella engagemangen. Det är
då ytterligare ett motiv för att ha utbildade människor
som kan användas vid katastrofsituationer. Sverige
har ett åtagande i FN för detta. Då är det viktigt att vi
snabbt kan svara på en förfrågan från världsorganisa-
tionen, och för det behöver vi ha folk som vi har kon-
trakt på.
Jag motionerade om detta för några år sedan, inte
just med den här utgångspunkten men utifrån tanken
att vi behövde en beredskap för att kunna leva upp till
det ansvar vi tagit på oss i världsorganisationen och
kunna hjälpa till ute i världen. Det handlar inte alltid
om att åka ut med stridande förband, utan det är oftare
viktigt att det finns utbildade människor som kan
hjälpa till att klara av en kaotisk situation. Genom att
komma in i ett tidigare skede kan man motverka att
det uppstår stridigheter så småningom.
Det här är några argument, utöver dem som redan
har nämnts, som talar för det här. Kanske skulle vi
fundera litet vidare och gå utöver de gränser som de
regler vi har i dag sätter.
Herr försvarsminister! Jag vill upprepa det jag
började med: Stäng inte dörren!