Fru talman! Jag hade ett så långt interpellations-
svar att den röda tidlampan lyste för mig. Jag ber att
få fortsätta på några delar, så har jag svarat på inter-
pellantens tredje fråga. Därefter ber jag att få ge några
kommentarer.
När det gäller den sista frågan som Annika Nord-
gren ställde om internationellt samarbete, vill jag
framhålla att ett sådant internationellt samarbete redan
existerar inom Försvarsdepartementets verksamhets-
område och givetvis också inom andra departements
ansvarsområden och på EU-nivå.
Inom Räddningsverkets och Kustbevakningens
ansvarsområden bedrivs sedan länge ett aktivt inter-
nationellt samarbete på miljöområdet. Jag avser t.ex.
uppbyggnad och utveckling av de baltiska ländernas
räddningstjänster. Sedan 1992 har Räddningsverket
fått sammanlagt 28 miljoner kronor inom ramen för
suveränitetsstödet och det säkerhetsfrämjande stödet.
Vid internationella insatser både på miljöområdet
och vid humanitära insatser, som t.ex. Räddningsver-
ket genomför, gäller att personal och materiel sätts
samman beroende på vilket behov som finns vid den
situation som uppkommit. Pliktpersonal används inte i
dessa sammanhang, eftersom lagen inte medger detta
och eftersom den kompetens som oftast efterfrågas
vid sådana insatser är av mer specialiserad karaktär.
Vanlig arbetskraft finns som regel vid platsen.
Därmed, fru talman, har jag avgivit största delen
av mitt första svar och fått det med till protokollet.
Jag vill då ge några ytterligare kommentarer.
Jag har som ny försvarsminister självklart först av
allt studerat hur riksdagens aktuella beslutssituation
ser ut. Jag har läst det stora betänkandet från i höstas
och det nya om försvaret och miljön. Jag har tyckt att
det har varit naturligt att på den grundvalen formulera
mina svar. Betänkandena är praktiskt taget pinfärska
vad gäller miljön. Det fattades beslut om det stora
betänkandet i december, och det beslutet skall gälla i
flera år framåt. Jag har antagit den utgångspunkt som
riksdagen själv har anvisat.
En fin insats görs från många håll. Jag var i Kristi-
anstad på Gröna korsets konferens, och jag deltog i
debatten om förespråkandet av civila insatser med
försvars- eller pliktpersonal. Jag är också positiv till
att man t.ex. i Borås har försökt att lägga fram ambi-
tiösa förslag till bidrag i en svår situation som bl.a.
Borås men även andra regementsorter befinner sig i.
Jag tycker också att det har varit riktigt för mig att
redovisa att det finns en öppning, och den ligger på
den civilpliktiga delen. Inom befintlig lagstiftning
finns det en möjlighet att starta utbildning som gör det
tänkbart att använda civilpliktig personal. Men obser-
vera: Jag går efter det som är gällande lag vid höjd
beredskap eller krig.
Om man skall gå vidare - på det sätt som har
gjorts gällande av alla som har deltagit i debatten -
måste man ställa sig frågan om det är möjligt och
rimligt att använda värnpliktig personal för ändamål
som ligger utanför totalförsvaret? Jag tänker på Len-
nart Brunanders inlägg: Är det rimligt att använda
totalförsvarets finanser för miljöinsatser? Eller ligger
det i tanken - kanske också hos Arne Kjörnsberg - att
något annat samhällsorgan skall beställa och köpa
tjänster från försvarsmakten? Jag är tacksam om den
fortsatta debatten kan klargöra dessa frågor.