Fru talman! När man tar sig an en ny uppgift och
läser sitt material är det möjligt att man bokstavligen
följer vad som står i texten. Jag har inte kännedom om
de mångåriga diskussioner som har förts i försvarsut-
skottet och i kammaren om hur olika formuleringar
skall utläsas. Jag har läst det så att försvaret inte har
ett miljöansvar utanför sin egen sektor annat än när
det gäller att biträda vid direkta katastrofer, detta i
fredstid. Det har jag läst.
Jag har läst formuleringarna på detta sätt, och jag
kan inte se att försvaret i dagens läge har ett så långt
gående och omfattande miljöpolitiskt ansvar som det
som t.ex. Annika Nordgren läser in.
När det gäller Arne Anderssons frågeställning om
att vidga totalförsvarets ram måste jag säga att jag
känner någon förvåning över att han menar att jag
som försvarsminister skulle kunna föreslå att vi skulle
använda den befintliga försvarsramen för verksamhet
som ligger utanför totalförsvarets ändamål. Jag är
förvånad, men det är möjligt att debatten kan ge yt-
terligare klarlägganden på den punkten.
Vi har sedan frågan om vem som skall betala. Vi
har ett budgetsystem med utgiftsområden som ställs
mot varandra och som riksdagen beslutar om. Däri
ligger avvägningen mellan de samhällsåtgärder som
Sveriges riksdag beslutar. Menar i första hand Arne
Andersson men kanske även andra att vi skulle ha en
ny budgetpolitisk hantering inom ramen för totalför-
svarets anslag, där vi skulle erbjuda oss att finansiera
miljöpolitik och andra politikområden som egentligen
tillhör andra utgiftsområden? Det är den kärnfråga
som vi måste ta ställning till.
Till Lennart Brunander vill jag säga att det inte är
lätt att se så klara möjligheter till finansiering utifrån
att man skulle våga sätta i gång ett så omfattande
projekt i förväntan på att sedan få en internationell
finansiering av dess genomförande.
Detta gällde de finansiella förutsättningarna. Jag
vill vidare understryka att vi i Sverige arbetar med ett
värnpliktsförsvar och har en civilplikt. Många länder
har andra lösningar för sina försvars- och krigsmakter.
Det är ett väldigt stort steg att låta de värnpliktiga
tjänstgöra med andra uppgifter än de som är bundna
till Försvarsmakten. Civilplikten gäller på samhälls-
sektorer utanför det direkta försvaret, men det är då
fråga om förhöjd beredskap eller krig. Nog känns det
osäkert ifall det är rimligt att basera detta på pliktla-
gen.
Vore det fråga om en strukturförändring av en för-
svarsmakt i dagens Europa, med en så stor neddrag-
ning som den som äger rum på många håll, där man
har att göra med fast anställd personal eller med folk
som har kontrakt på ett antal år, skulle det vara en
annan sak. I vårt land har vi en värnplikt inriktad mot
totalförsvarets ansträngningar i en situation som i
princip dramatiskt skiljer sig från fredsläget, nämligen
i krig eller mellansteget förhöjd beredskap.