Herr talman! Annika Nordgren har ställt följande
tre frågor till mig:
1. Avser jag att verka för att kunskap om miljöför-
störing generellt skall genomsyra grundutbild-
ningen?
2. Avser jag att vidta åtgärder så att förslaget till
försöksutbildning - till s.k. miljövårdskompanier -
som en grupp anställda vid I 15 i Borås har tagit
fram kan genomföras?
3. Avser jag att vidta åtgärder för att ett internatio-
nellt samarbete med syfte att förebygga och åtgär-
da miljöförstöring, speciellt inriktat mot miljöin-
satser i Baltikum, kan komma till stånd i enlighet
med arbetsgruppens förslag?
Jag börjar med att svara på Annika Nordgrens frå-
ga om jag avser att verka för att kunskap om miljö-
förstöring generellt skall genomsyra grundutbildning-
en.
Försvarsberedningens rapport Omvärldsföränd-
ringar och svensk säkerhetspolitik (Ds 1996:51) be-
handlades av regeringen i försvarspropositionen
(1996/97:4). Propositionen behandlades i sin tur av
riksdagen i det sammansatta utrikes- och försvarsut-
skottets betänkande med senare beslut (bet.
1996/97:UFöU1, rskr. 1996/97:36).
Redan år 1993 lade regering och riksdag fast För-
svarsmaktens miljöpolicy. Denna miljöpolicy genom-
förs nu stegvis.
En prioriterad del i policyn är att fördjupa miljö-
medvetandet inom Försvarsmakten. Detta har gjorts
bl.a. genom en systematiskt genomförd miljöutbild-
ning. Miljöhandläggare har utsetts vid förbanden. Ett
flertal av dessa har redan genomgått en särskild mil-
jöutbildning på 10 poäng vid Mitthögskolan. En av
miljöhandläggarnas uppgifter är att svara för mil-
jöutbildningen vid förbanden. Härutöver har ett mil-
jöutbildningspaket tagits fram och ingår nu i utbild-
ningen vid bl.a. Officershögskolan och Krigshögsko-
lan. Slutligen genomförs riktad information till nyin-
ryckta totalförsvarspliktiga.
Sammantaget kan jag konstatera att Försvarsmak-
ten på stor bredd för ut miljöfrågorna i organisatio-
nen. Detta ligger helt i linje med statsmakternas in-
tentioner.
De lågnivåhot som Annika Nordgren refererar -
bl.a. miljöförstöring och brist på naturresurser - skall
ingå som en del i de svenska säkerhetspolitiska be-
dömningarna och beaktas i den övergripande plane-
ringen av totalförsvaret.
Jag anser däremot att det är varken rimligt eller
möjligt att utbildningen av enskilda totalförsvarsplik-
tiga - främst värnpliktiga i grundutbildning - skall
riktas in på regionala eller globala frågor av denna art.
Annika Nordgrens andra fråga gäller utbildning av
totalförsvarspliktiga för uppgifter inom miljövården.
Jag vill först peka på de gränser som lagstiftning-
en sätter för såväl den militära som den civila delen
av totalförsvaret.
Av lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, som
trädde i kraft den 1 juli 1995, framgår att totalför-
svarspliktiga får skrivas in för värnplikt eller civilplikt
endast för Försvarsmaktens och det civila försvarets
bethov vid höjd beredskap eller för Försvarsmaktens
fredstida beredskap. Den som utbildats skall krigspla-
ceras. Behovet avgörs av den myndighet, den kom-
mun eller det enskilda organ som i fred är ansvarig för
respektive verksamhet.
Förslag om att utbilda totalförsvarspliktiga vid
miljövårdsregementen förefaller ofta bygga på en
uppfattning om att dessa kan tas ut med plikt för att
tjänstgöra i fred både nationellt och internationellt.
Den nuvarande lagstiftningen medger inte detta. I fred
kan man inte bli uttagen för att tjänstgöra med total-
försvarsplikt vid exempelvis en inträffad miljökatast-
rof.
Hittills har jag uppehållit mig vid övergripande
gränssättande faktorer som gäller både den militära
och den civila delen av totalförsvaret. När det gäller
frågan om att utbilda miljövårdskompanier - så som
den presenterats av gruppen anställda vid vi I 15 i
Borås - vill jag först upprepa det jag nyss sade. Det är
varken rimligt eller möjligt att utbildningen av total-
försvarspliktiga skall riktas in på frågor som miljö-
förstöring.
Härefter vill jag peka på det utredningsarbete som
regeringen har initierat om utbildning av totalför-
svarspliktiga med civilplikt. Enligt lagen om totalför-
svarsplikt kan totalförsvarspliktiga utbildas med ci-
vilplikt inom det civila försvaret. En sådan grundut-
bildning får omfatta högst 320 dagar. Varje år utbil-
das t.ex. flygplatsbrandmän och räddningsmän med
sådan lång grundutbildning. Under försvarsbeslutspe-
rioden 1997-2001 kommer en ny utbildning med
civilplikt av civila beredskapsstyrkor att påbörjas. De
civila beredskapsstyrkorna utbildas för kommunernas
behov vid höjd beredskap, och krigsplaceras i re-
spektive kommun. I en första etapp planeras att ut-
bildningen skall byggas ut för att till år 2001 omfatta
ca 3 000 totalförsvarspliktiga.
I anslutning till den säkerhetspolitiska kontrollsta-
tionen år 1998 kommer regeringen att ta ställning till
om detta antal skall utökas under innevarande för-
svarsbeslutsperiod.
Inledningsvis skall Statens räddningsverk svara
för utbildningen av de civila beredskapsstyrkorna vid
de fyra räddningsskolorna Revinge, Skövde, Rosers-
berg och Sandö och vid Svea ingenjörkår (Ing 1) i
Almnäs, Södertälje. Dessa utbildningsanläggningar
kommer att kunna utbilda det antal totalförsvarsplik-
tiga som planerats i den första etappen.
Om regeringen 1998 anser att antalet totalför-
svarspliktiga som utbildas till civila beredskapsstyr-
kor skall utökas kan behov av ytterligare utbildnings-
platser uppkomma. För att då i ett senare skede av
försvarsbeslutsperioden kunna skapa dessa ytterligare
utbildningsresurser har Överstyrelsen för civil bered-
skap fått i uppdrag att i samråd med Statens rädd-
ningsverk och Försvarsmakten utreda möjligheterna
att använda andra utbildningsanläggningar inom total-
försvaret. Uppdraget skall redovisas till regeringen
senast den 1 mars 1998. Jag kan i detta sammanhang
nämna att ett flertal kommuner framfört önskemål till
regeringen om att få utbilda de civila beredskapsstyr-
korna.
Frågan om utbildning med civilplikt för miljö-
skydd behandlades i samband med försvarsbeslutet i
december 1996. Regeringen ansåg att möjligheten att
utbilda även för uppgifter inom miljöskydd under
höjd beredskap borde utredas. I en motion från Mil-
jöpartiet de gröna föreslogs att de civila beredskaps-
styrkorna skulle ges en grundläggande miljöutbild-
ning som borde inriktas mot miljöskydd. Försvarsut-
skottet tog fasta på vad regeringen hade anfört och
ansåg det viktigt att de som tas ut till utbildning med
totalförsvarsplikt utbildas för totalförsvarets uppgifter
vid höjd beredskap. Utskottet ansåg att riksdagen inte
skulle vidta någon åtgärd som följd av motionsyrkan-
dena. Riksdagen följde utskottet.
Regeringen har nu i regleringsbrevet för budget-
året 1997 lämnat uppdrag till Överstyrelsen för civil
beredskap och Räddningsverket att se över möjlighe-
terna att utbilda civila beredskapsstyrkor för uppgifter
inom området miljöskydd under höjd beredskap.
Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1
mars 1998.