Fru talman! Man kan säga att klimatdiskussionen i världen nu bygger på tre saker. En är att bygga allianser. Vi har ett möte som kommer att ske i Bonn i maj. Sedan har vi förstås det stora klimattoppmötet i Mexiko i november.
Då handlar det inte bara om att bygga allianser med utvecklingsländer och önationer, vars existens i många fall vilar på en mer offensiv klimatpolitik, utan också med stora ekonomiska spelare som Kina, Indien och USA. Alliansen måste byggas på flera nivåer.
Det handlar också om att bygga strukturer. Vi har Copenhagen Accord som en bas från Köpenhamnstoppmötet. Det måste vi hålla fast vid och kunna utveckla.
Det viktigaste är förstås att bygga förtroende. Det råder en klimattrötthet, inte bara bland medborgare i Europa som är besvikna efter Köpenhamnstoppmötet. Det råder också en klimattrötthet hos många politiker, vilket jag alltför ofta ser när jag reser runt nu som ny EU-minister.
Här är det viktigt att Sverige ligger i framkant. Det gör vi tillsammans med länder som exempelvis Storbritannien som har en offensiv klimatpolitik.
Det är komplicerat och svårt. Ska man bygga stora breda allianser, där inte bara länder som är bäst i klassen kan vara med utan också länder som släpper ut mycket och är de stora miljöbovarna, måste man vara strategisk.
Sverige har inte lämnat kravet på 30-procentiga utsläppsminskningar. Det är något som vi lyfter fram. Det kommer att diskuteras i morgon på statsministrarnas möte.