Fru talman! Den svenska regeringen jobbar oerhört hårt för att se till att denna klimattrötthet inte sprider sig alltför mycket och att inte alltför många somnar i diskussionen.
Jag besökte Europaparlamentet i Strasbourg för några veckor sedan och träffade då gruppledarna för bland annat den gröna gruppen, den liberala gruppen, den konservativa gruppen och den socialistiska gruppen i parlamentet. Där jobbade jag tillsammans med andra för att se till att vi måste hålla fast vid den ambitiösa politiken. Intresset kan vara olika stort beroende på vilka partier och länder man representerar, men det fanns en väldigt stark kampvilja som gladde mig. Det var flera personer och grupper inom parlamentet som vill fortsätta ha en hög ambition.
När det gäller regeringar ser man dock på den europeiska nivån att det inte är lika många som är lika pådrivande som det var exempelvis vid Köpenhamnstoppmötet, men som jag sade tidigare: Sverige och Storbritannien med flera ligger kvar på samma offensiva nivå.
Det som är positivt är också att kommissionen har bestämt sig för att vi ska titta på vad det kostar att gå upp till 30 procent. Vi ser också, mot bakgrund av den lågkonjunktur som pågår parallellt, att det kanske inte skulle vara så dyrt som många länder vill påskina. Där har vi alltså ett argument att lyfta fram, och har man väl intagit en radikal position och satt upp ett ambitiöst mål är det svårare att gå tillbaka.
Därför tror jag att det nu är väldigt strategiskt att alla goda krafter trycker på respektive parter i den riktningen, oavsett om det är liberala regeringar, högerregeringar, socialistiska regeringar eller gröna regeringar ute i Europa. Det här är ingen höger- eller vänsterfråga i Europa. Labour, socialdemokraterna, styr i Storbritannien, Alliansen styr i Sverige, och det är vi som är mest offensiva just nu.