Fru talman! Vi har i dag en viktig debatt, en framtidsdebatt om Sveriges och Europas framtid. Denna debatt har visat på avgörande ideologiska skillnader. Det är också viktigt eftersom jag tycker att det lite grann är politikens uppgift.
De borgerliga debattörerna har pratat om EU 2020 som någon sorts biståndspolitisk åtgärd. Emma Henriksson talade om att de fattiga länderna skulle må bra av en dos EU 2020. Gunnar Andrén pratade om att det fanns andra länder här i Europa som kanske skulle må bra av lite EU 2020. Detta visar på ett tydligt sätt skillnaden mellan den borgerliga majoriteten och oss socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister. Vi har nämligen uppfattningen att en smart hållbar tillväxt för alla ska gälla just alla och ska vara bra för alla.
När det gäller att föra politik här i Sverige har vi socialdemokrater under många år haft folkets förtroende att få styra detta land och sätta vår prägel på detta land. Detta har gjorts med insikten och kunskapen om att någonting som är bra för alla är bra för samhället. Om vi skapar ett samhälle med stor jämlikhet blir det bra för alla. Om vi skapar ett samhälle med jämställdhet är det bra för alla.
Det var en av de borgerliga ledamöterna som här nämnde någonting om att om han hade varit kvinna hade han varit lite förbannad på bristen på jämställdhet. Det är också ett tydligt exempel där man ser den ideologiska skillnaden mellan oss socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister och den borgerliga majoriteten. Jag som man blir lika förbannad på bristen på jämställdhet som mina kvinnliga kolleger. Jag som har anställning blir lika förbannad på arbetslösheten som den arbetslöse. Men det är inte en tanke som de borgerliga kan ta till sig. Detta är tydligt i denna debatt.
I går kväll kom jag hem från Dublin. Där besökte vi i arbetsmarknadsutskottet European Foundation for the Improvement of Living and Working Conditions. Det är ett EU-institut - det kallas Dublininstitutet i dagligt tal - som arbetar med arbetslivsforskning och de frågor som vi måste lösa för att klara av den framtidssatsning som EU 2020 är en del av. Det handlar om att lösa problem när det gäller arbetsmiljö och arbetsliv så att människor faktiskt kan arbeta länge och vara kvar i sysselsättning. Det handlar om att få in unga på arbetsmarknaden och lösa problem och ta bort trösklar på arbetsmarknaden så att unga kan få tillträde till den. Det handlar om att se till att äldre arbetskraft kan vara kvar i arbete och tillföra samhället nytta.
Detta är de avgörande frågorna för oss socialdemokrater när det gäller att skapa tillväxt och välfärd för alla. Om vi ska skapa en smart hållbar tillväxt för alla måste vi lösa dessa frågor.
En av de borgerliga ledamöterna räknade upp ett antal huvudstäder i Europa. Det var kanske inte alla men nästan alla. Denna ledamot hade besökt alla dessa städer. Vi riksdagsledamöter reser en del, som ni känner till. Jag har inte besökt fullt så många städer.
Men det finns en annan sak som är intressant med dessa städer i Europa, och det är att alla har ett arbetslivsinstitut eller liknande som forskar om och driver dessa frågor. Det gäller till exempel det institut som vi besökte i Dublin där man gör det på EU-nivå.
I Sverige har den borgerliga regeringen som en av sina första åtgärder dragit undan mattan för att vi över huvud taget skulle kunna närma oss de målsättningar som man så stolt deklarerar i dessa texter.
Där har vi en tydlig ideologisk skillnad. Det finns den borgerliga politiken, och det finns en socialdemokratisk politik, tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Denna skillnad har blivit väldigt tydlig i denna debatt.
Vi har vid flera tillfällen under denna debatt pratat om Sverige som ett föredöme. Här blir det lite grann ett bekymmer när Sverige lägger ned Arbetslivsinstitutet. Man bygger upp sådana institut i andra länder för att lösa dessa problem. Vi rustar ned det som så att säga har varit kännetecknet för den svenska modellen och som har lett till en smart hållbar tillväxt för alla, det vill säga välfärden och trygghetssystemen.
Det finns en sak som jag tycker är värt att notera i betänkandet för att sätta detta i sitt sammanhang. Utskottsmajoriteten skriver följande på s. 15: "Farhågorna för massiv social dumpning och s.k. social turism i samband med EU:s utvidgning visade sig vara felaktiga."
Det är troligen den insikten som har gjort att man har tagit till sig Lavaldomen och öppnat för just detta. Om man hade tyckt att det var bra att dessa farhågor visade sig vara felaktiga hade man naturligtvis inte sett till att öppna för dem via det sätt som man har hanterat Lavalfrågan.
Där har vi ytterligare ett sätt att visa skillnaderna mellan den borgerliga politiken och den politik som vi i oppositionen står för. Vi är alltid oroade över social dumpning var den än förekommer och hur den än uppstår.
Om denna farhåga visade sig vara felaktig, varför öppnar man i så fall för detta på nytt genom sitt agerande när det gäller hanterandet av konsekvenserna av Lavaldomen?
Här har den borgerliga regeringen med öppna ögon och med friskt mod sett till att dessa möjligheter till social dumpning verkställs och hålls öppna.
En av ledamöterna - jag kommer inte ihåg vem - i den tidigare debatten påstod att det inte förekommer någon social dumpning på svensk arbetsmarknad och att det inte förekommer på svenska arbetsplatser att man utnyttjar folk som kommer utifrån.
Då kan jag bara säga att det handlar om att vi pratar om olika verkligheter. Antingen ser man inte det som sker på svensk arbetsmarknad i dag, eller också vill man inte se det, eller också tycker man om det som man ser.
Under debatten har Monica Green ställt följande frågor under replikskiftena till i stort sett alla i debatten: Hur svarar ni mot den låglönepolitik som ni nu driver? Kan ni ge något exempel där den har skapat jobb?
Jag har, som sagt, som en trogen ledamot av Sveriges riksdag ägnat mig lite grann åt resor under mandatperioden och kunnat konstatera att en stor skillnad mellan Sverige och andra länder är att det överallt i andra länder finns skoputsare.
Häromdagen besökte jag FN-delegationen i New York. Överallt fanns det skoputsare. I Dublin fanns det också skoputsare överallt. Till och med i London fanns det skoputsare. När jag kom hem till Stockholm fanns de ännu inte här. Men det är väl den typen av samhälle som vi kan vänta oss att få se till följd av den borgerliga politiken.
Jag måste fråga: På vilket sätt kan ett sådant låglönesamhälle leda till en smart och hållbar tillväxt för alla? Finns det något exempel här på jorden på att ett sådant samhälle har lett till det?
Sverige, som tidigare har varit ett föredöme i de här frågorna, är i dag ett sänke i den europeiska politiken. Det är ett problem inte bara för Sverige utan för Europa som helhet.
Jag yrkar bifall till reservation 1.
(Applåder)