Fru talman! Under en tioårsperiod på 60- och 70-
talen byggdes ca 100 000 lägenheter per år i Sverige,
det s.k. miljonprogrammet. Det var från början ett
svar på den bostadsbrist som uppstod i samband med
inflyttningen till bl.a. storstäderna. Få och stora aktö-
rer stod för en mycket rationaliserad produktion på
bekostnad av sociala och kulturella värden. En om-
fattande anonymitet blev följden i många bostadsom-
råden. Miljonprogrammens storskaliga byggteknik
och kortsiktiga ekonomiska bebyggelseplanering
manövrerade ut det arkitektoniska, det sköna.
Jag vill slå fast: Att lyfta fram skönhet och kvali-
tet i boendet är viktigt för människors välmående. En
utveckling som leder till att fler bor och arbetar i ett
och samma område, eller i närområdet, är önskvärd.
Det gör att anknytningen till det lilla samhället blir
starkare, med ökat engagemang, intresse och delak-
tighet som följd. Ett boendeområde bör ha varierande
bostads- och befolkningssammansättning, så att den
mänskliga kontakten mellan generationer, olika na-
tionaliteter och yrkesgrupper blir naturlig och själv-
klar. En god boendemiljö stimulerar till gemenskap
och ett aktivt vardagsliv.
Den kristdemokratiska bostadspolitiken har som
utgångspunkt att människor ska känna sig trygga i
boendet. Trygghet och valfrihet i boendet är en del i
Kristdemokraternas familjepolitik. Om - åter vill jag
poängtera detta - möjligheter finns väljer huvuddelen
av barnfamiljerna ett eget boende.
Vi är väl medvetna om att familjer som har frihet
att välja den boendeform som passar dem bäst också
bäst skapar en boendemiljö som främjar en harmo-
nisk uppväxt för barn och ungdomar. Det är de små
och nära gemenskaperna i familjekretsen som oftast
blir avgörande för hela människans utveckling. Detta
slog Hem- och familjeutredningen fast redan 1947.
Konsekvensbeskrivningar av barnens situation ska
alltid göras i samband med utvecklingen av bostads-
områden. Det finns all anledning till eftertanke när
det gäller barnens situation i våra utsatta bostadsom-
råden, inte minst utifrån att barnkonventionen i år
lyfts fram med anledning av att den nått tioårsstreck-
et. Och hur många av våra invandrarbarn i de utsatta
miljonprogramsområdena mår bra respektive dåligt?
Risken för social utslagning, anonymitet och
drogproblem ökar i en monoton och dyster vardag
utan tillit, gemenskap och delaktighet.
Den bostadspolitiska utredningen betonade i sitt
förslag till målformulering för bostadspolitiken att
boendemiljön också skulle bidra till jämlika och vär-
diga levnadsförhållanden och särskilt främja en god
uppväxt för barn och ungdomar. Den formuleringen
har sedan slagits fast och följt med i flera propositio-
ner därefter som en god utgångspunkt för boendefrå-
gorna. I årets budgetproposition däremot finns den
betoningen inte med. Om den målsättningen fortfa-
rande gäller måste familjens roll och betydelse upp-
värderas.
Fru talman! Enligt uppgift håller Socialstyrelsen
på med en ny kartläggning av de hemlösas antal och
situation. 1993 års statistik visade på att ca 10 000
personer tillhörde den gruppen. Mycket tyder på att
den här situationen har förvärrats. Inte minst finns nu
också genom psykiatrireformens ofullständighet psy-
kiskt funktionshindrade bland uteliggarna. Inte minst
kvinnors hemlöshet måste studeras. Här finns med
säkerhet ett betydande mörkertal.
Det är ovärdigt ett välfärdssamhälle att en stor
grupp människor är bostadslösa, varav ett stort antal
dessutom betraktas som helt hemlösa. En ny och
snabb uppföljning måste göras. Den enskilda perso-
nens rätt till ett hem måste garanteras. Den bostads-
sociala utredningens förslag måste snabbt tas till vara.
Den nybyggnad som sker i dag handlar oftast om
exklusiva bostäder i attraktiva lägen för välbärgade
personer och sker dessutom huvudsakligen i några
s.k. tillväxtregioner. Redan nu finns det problem med
bostadsbrist och lågt byggande, särskilt av hyres-
bostäder inom Stockholmsregionen. Bristande plan-
beredskap, överklagningar, höga produktionskostna-
der liksom fastighetsskatteproblematiken och förvalt-
ningsmomsen med höga hyror som följd är problem
som pockar på lösningar. Samtidigt står enligt SCB
mellan 50 000 och 60 000 lägenheter tomma ute i
landet. För några år sedan fick man bidrag till att
bygga dessa, i dag ges bidrag till rivning av samma
lägenheter. Något har gått snett och snara åtgärder
krävs.
Landsbygden har sina speciella problem när det
gäller att både bygga och bo. Ska avfolkningen från
landsbygden kunna hejdas måste ett batteri av åtgär-
der till. I den regionalpolitiska utredningen är man
säkert djupt grubblande över vad det måste betyda.
Ska även landsbygden locka måste bl.a. attraktiva
boendelägen erbjudas. Strandnära lägen, som med
nuvarande lagstiftning omöjliggörs generellt i hela
landet, är ett hinder just på landsbygden där tillgång-
en på strandnära tomter är riklig. Strandskyddsregler-
na bör omarbetas för att rädda skyddsvärda områden,
men också för att underlätta strandnära lägen på
landsbygden där tillgången på fritt vatten är god,
ibland nästan oändlig.
Så över till bosparandet. Plånboken behöver inte
alltid vara så tjock, åtminstone inte från början, Owe
Hellberg.
Från kristdemokratiskt håll betonar vi vikten av
att planera för framtiden. Ett långsiktigt sparande för
att skapa möjligheter till ett självvalt och önskat bo-
ende är därför mycket viktigt. Även regeringen har
gjort bedömningen att ett eget kapital i samband med
större investeringar är av vikt. Trots detta är man inte
beredd att stödja någon form av bosparande utöver
det nuvarande ungdomsbosparande som tyvärr inte
fått den uppbackning som vore önskvärt.
Ett högt sparande är av väsentlig betydelse för ett
lands långsiktiga tillväxtförutsättningar. Det är därför
viktigt att lära ungdomar - vuxna också för den delen
- att bosparande ofta är en förutsättning för att man
senare i livet ska kunna köpa sin egen bostad eller
göra andra investeringar i boendet. Därför kan det
också vara motiverat med statliga regler och kanske
en stimulans för att uppmuntra inte minst ungdomar
att bospara. Det blir en investering i framtiden som
skapar stora och många möjligheter.
Då finns det, som vi ett antal gånger tidigare har
pekat på, ett utmärkt exempel att utgå ifrån, nämligen
Bofrämjandets förslag till sparlånesystem. De positi-
va effekterna av bosparande är många:
· Det ökar tillgången på eget kapital.
· Det sänker kapitalkostnaden.
· Det sänker skuldsättningsgraden.
· Det grundlägger dessutom goda sparvanor.
· In- och utlåningsräntan är låg och fast.
· Det eliminerar behovet av generella subventioner,
som för övrigt håller på att avvecklas.
· Det är neutralt mellan nybyggnad och ROT.
· Det stärker således statskassan på olika sätt.
Regeringen bör således återkomma snarast till
riksdagen med ett förslag till bosparsystem.
Fru talman! Till sist: Begreppet egnahem är i Sve-
rige förknippat med villor eller småhus, alltså ett
markboende med lagfart och panträtt som ger lägre
ränta. I västeuropeiska länder som Norge, Danmark,
Tyskland, Holland och Belgien kan man också bo i
egna hem utan markkontakt, dvs. i flerfamiljshus med
lagfart och panträtt, precis som i eget hus. Ägarlägen-
heten skulle i Sverige bli en femte upplåtelseform vid
sidan av det egna huset, bostadsrätt, kooperativ hyres-
rätt och hyresrätt. Valfriheten för bostadskonsumen-
ten skulle öka.
Kristdemokraterna är för valfrihet inom alla om-
råden.
Hösten 1998 gav riksdagen regeringen i uppdrag
att utarbeta förslag till sådana författningsändringar
som medger även ägarlägenheter i Sverige. När, bo-
stadsminister Lars-Erik Lövdén, får vi se detta förslag
och när kan vi hoppas på att regeringen inser värdet
av ett bosparsystem som skapar möjligheter till att
förverkliga drömmen om ett eget hus eller en ägarlä-
genhet?
Fru talman! Vi har delat upp arbetet, så övriga
viktiga områden som berör boendet kommer att be-
handlas av Ulla-Britt Hagström och Harald Berg-
ström. Jag vill bara hänvisa till vårt särskilda yttrande
som mera i detalj berör situationen, eftersom vårt
parti inte förfogar över de ramar som finns under
utgiftsområde 18.
Jag yrkar bifall till reservation nr 2 som berör
Kristdemokraternas syn på bostadspolitikens inrikt-
ning.