Fru talman! I bostadsutskottets betänkande nr 1
finns det 25 reservationer. Man kan ibland fundera
över varför det blir 25 reservationer i ett sådant här
betänkande. Svaret är naturligtvis ganska enkelt. De
partier som säger sig vilja regera tillsammans som ett
alternativ till en socialdemokratisk regering spretar åt
olika håll. De har olika funderingar utifrån olika ut-
gångspunkter.
Man kan bara konstatera att målsättningarna för
bostadspolitiken ligger fast. Det finns en bred sam-
stämmighet när det gäller dessa frågor, med undantag
för moderaterna, vilket inte är någon speciell över-
raskning. Det bygger på de målsättningar som den
bostadspolitiska utredningen formulerade och som
fastställdes här i riksdagen för ett par år sedan.
När man lyssnar på inte minst Moderaternas före-
trädare kan man få intrycket att människor som bor i
vårt land lever under ett tvång och i en tvångströja.
De stora, stygga socialdemokraterna vill inte männi-
skors bästa. Det handlar bara om att man med regle-
ringar, dekret och annat försöker tvinga folk in i olika
fållor.
Vi har i Sverige ungefär fyra miljoner bostäder.
Jag vill hävda att människor runtomkring i landet, i
dessa fyra miljoner bostäder, upplever att de har en
frihet. De bor väldigt bra. I många av dessa fyra mil-
joner bostäder bor man väldigt billigt. Talet om att
allting är elände och att socialdemokraterna vill störta
allting i fördärvet startade för många herrans år se-
dan, när Moderaterna hette Högerpartiet. Den bilden
upplever människorna i vardagen inte som någon
realistisk bild. Moderaterna är ett gammalt parti som
lever i en tid som inte existerar i dag.
Owe Hellberg nämnde att räntesubventionerna var
drygt 30 miljarder när han kom in i riksdagen. I dag
är de ungefär en tiondel av det. Det visar lite av den
utveckling vi har haft under några år.
Om inte en socialdemokratisk regering, tillsam-
mans även med Agne Hanssons parti, hade sett till att
förändra den situation vi har haft i landet vad gäller
ekonomin - om vi hade levt under de förutsättningar
som fanns tidigare med räntesubventioner på drygt 30
miljarder - hade läget sett helt annorlunda ut.
I dagens situation har vi ett ränteläge som ger oss
möjlighet att fundera över om vi har någon handlings-
frihet när det gäller att diskutera bostadspolitik fram-
över. Jag vill hävda att vi har det. Naturligtvis måste
bostadspolitiken prövas i ett sammanhang där man
ser på helheter. Det kan handla om att det som hänger
ihop med bostadspolitiken ibland får ge efter. Det är
det som politik handlar om.
För det socialdemokratiska partiets del vill jag
nämna något om bostadspolitiken och de mål som vi
har för kostnaderna för boendet. På vår senaste parti-
kongress slog vi fast att hyrans andel av inkomsten
ska minska. Det är vi på väg att göra. Vi har goda
utsikter till det med tanke på att det är en bråkdel av
de fyra miljoner bostäder som finns som har ränte-
subventioner i dag.
Om regeringens politik även fortsättningsvis blir
framgångsrik, med en ekonomisk utveckling som ser
ljus ut, ett bra ränteläge och en låg inflation, finns det
naturligtvis förutsättningar att minska hyrans andel av
inkomsten. De förutsättningarna är egentligen ganska
goda. Det är en del av en helhet som berör oss männi-
skor som bor och som vi kommer att få glädje av.
Inte heller jag tror att vi i den nya tidens samhälle
kommer att gå tillbaka till subventioner i någon större
utsträckning, möjligtvis annat än specialriktat till
olika former av bostäder. Det är sådant som får vägas
mot andra frågor.
En del hävdar att betänkandet inte är mycket att
diskutera eftersom det inte tas upp några större frågor
i det, men jag vill ändå hävda att det finns saker att
diskutera. Centern finns inte med på vissa förslag,
men jag upplever att Agne Hansson och jag har väl-
digt stor samstämmighet inte minst när det gäller en
reservation som jag inte begriper att Centerpartiet har
lämnat. Det kanske finns vissa nyanser som handlar
om investeringsbidrag i stället för det eviga ränte-
bidraget på 30 %. Det är möjligt att det kommer att
förändras i en framtid. Man inför kanske inte investe-
ringsbidrag, men jag upplever ändå att det eviga rän-
tebidraget kommer att bli ett problem framöver.
Allt detta hänger ihop med de frågor som man
tittar på nu, t.ex. neutralitet i boendet. Det finns fas-
tighetskatteutredningar i olika former. Moderaterna
vill av någon anledning inte vara med och diskutera,
och det är naturligtvis därför man inte känner till vad
det rör sig om. Det diskuteras och det ska läggas fram
förslag när det gäller fastighetsskatten, neutralitet i
boendet och annat framöver. Jag ser fram emot en
ganska intressant diskussion om bostäderna i framti-
den.
Skiljelinjerna när det gäller betänkandet gäller
stora tal. Jag vill påstå att Inga Berggrens, Ulf
Björklunds och Yvonne Ångströms partier kommer
att höja hyrorna om deras förslag skulle gå igenom.
Moderaterna vill minska räntebidragen med 470 mil-
joner, Folkpartiet med 500 miljoner och Kristdemo-
kraterna med 383 miljoner. Man säger att man av-
skaffar eller minskar fastighetsskatten. Det trolle-
ritricket går inte hem.
En bråkdel av de bostadsägare som i dag har stat-
liga räntesubventioner betalar fastighetsskatt. Anting-
en har man blivit befriad från fastighetsskatt under de
fem första åren eller så betalar man halv fastighets-
skatt mellan år fem och tio. En minskning av fastig-
hetsskatten genom en bortplockning av räntebidragen
innebär bara att de som bor i hus som är byggda de
senaste tio åren och som har räntesubventioner skulle
få dramatiskt höjda hyreskostnader. Vi vet att det är
de dyraste. Om förslagen från dessa tre partier skulle
gå igenom skulle det leda till kraftigt höjda hyror för
dem som redan bor dyrast. Vi vet att det finns pro-
blem redan i dag för de människorna.
Den andra fråga som jag vill ta upp, som gäller en
stor del av vårt utgiftsområde, handlar om bostadsbi-
dragens roll. Vi socialdemokrater anser att bostadsbi-
dragen som instrument är en viktig del av bostadspo-
litiken. Om man skulle på Folkpartiets förslag ta
pengar från bostadsbidragen och lägga på barnbidra-
gen skulle det innebära, Yvonne Ångström, att många
av de familjer som i dag har bostadsbidrag skulle
förlora hundratals kronor varje månad. Om de skulle
få 100 kr i barnbidrag skulle de kanske tappa 500 kr i
bostadsbidrag. Egentligen innebär det bara att alltfler
människor som redan i dag behöver ha stöd för att
kunna klara en bra bostad får det ännu sämre.
Tiden medger inte att jag utvecklar detta ytterliga-
re, men jag vill ändå säga att många av de förslag
som finns i bostadsutskottets betänkande och inte
minst i reservationerna kommer att behandlas fram-
över, när vi får tillbaka ärendet på riksdagens bord
efter det att utredningarna är klara med sin verksam-
het.
Jag vill härmed yrka bifall till hemställan i bo-
stadsutskottets betänkande.