Fru talman! Också jag vill börja med att hälsa mi-
nister Lövdén välkommen hit. Det är roligt att vi nu
har en minister som intresserar sig för de bostadspo-
litiska frågorna.
Dagens debatt behandlar utgiftsområde 18 - inte
dess totala ram, utan fördelningen av områdets olika
anslag. Debattordningen för budgeten medger inte
något annat. Därför är denna debatt kanske mer in-
tressant som en allmän bostadspolitisk debatt än som
en budgetdebatt.
Vänsterpartiet står naturligtvis bakom budgetbe-
tänkandet i dess helhet men det hindrar inte att vi
tycker att bostadspolitiken behöver förstärkningar på
flera områden, både ekonomiskt och lagstiftnings-
mässigt.
Jag kan konstatera att oppositionen föreslår mind-
re pengar, färre regler och en förenklad lagstiftning
på flera områden, alltså mer av marknadsanpassning
och en större efterfrågestyrning utifrån individens
betalningsförmåga. Den vägen tror inte vi på. Den
rimmar inte heller med den portalparagraf som alla
utom moderaterna ställt sig bakom, nämligen allas
rätt till en god bostad till ett rimligt pris - bostaden
som en social rättighet.
Vi i Vänsterpartiet är oroade över den låga nypro-
duktionen av bostäder, framför allt när det gäller
hyresrätten, men också över tillgången på studentbo-
städer. Även ombyggnationen ligger på en alldeles
för låg nivå, vilket sammantaget enligt Byggentrepre-
nörerna sedan 1995 leder till att bostadsbeståndets
värde sjunker - en viktig fråga eftersom detta värde
rör sig om ca 2 000 miljarder och är en stor del av
den svenska förmögenheten.
Vänsterpartiet har tidigare i motioner föreslagit
investeringsstöd för både nyproduktion och ombygg-
nation dels för att få ned produktionskostnaderna,
dels för att hyresnivåerna inte ska öka. Det gäller
främst hyresrätten som vi anser missgynnas mest med
90-talets bostadspolitik och där bor de mest utsatta
befolkningsgrupperna.
Utskottets majoritet delar Vänsterpartiets oro inför
en begynnande bostadsbrist och ett bristande under-
håll i det befintliga beståndet och förväntar sig att
regeringen återkommer med förslag som sätter fart på
bostadsproduktionen.
Man hänvisar till en rad utredningar, som alla
håller på med sin del av bostadspolitiken, och till
Boverkets rapport och Ulf Adelsohns uppdrag för ett
ökat bostadsbyggande i Stockholmsregionen. Det
mesta i utredningsväg riktar sig mot kommunernas
roll och ansvar och till väldigt liten del mot statens
ansvar, förutom när det gäller fastighetsskattefrågan.
Kärnan i problematiken är dock själva boende-
kostnaden. Det är den som man bör utgå från när man
fokuserar problematiken runt allas rätt till en god
bostad till ett rimligt pris. Då måste alla intressenter
inom bostadspolitikens område ta sitt ansvar, inte
minst staten.
Vänsterpartiet håller fast vid sitt krav på en boen-
dekostnadsdelegation som har som främsta uppgift att
komma med förslag som håller nere hyresnivåerna.
Staten ska ta sitt ansvar. Det kan gälla fastighetsskatt,
räntebidragsregler, investeringsbidrag m.m. Kommu-
nerna kan bidra med en annan markpolitik och sänkta
avgifter. Byggherrarna får se till att följa byggproces-
sen på ett effektivare sätt och ställa högre krav på
entreprenörerna. De boendes organisationer och sam-
hällsintressena måste tidigt komma in i byggproces-
sen för att förhindra fusk och felaktigheter som det i
ett senare skede kostar stora pengar att rätta till.
Ett samhällskontrakt runt dessa frågor, med sikte
på lägre boendekostnader, skulle vara delegationens
slutmål. Utskottet påtalar behovet av en större sam-
ordning där synpunkter från de olika aktörerna inom
bostadssektorn tas till vara. Varför inte låta dem träf-
fas inom ramen för det uppdrag jag nyss beskrivit i ett
tillkännagivande till regeringen i stället för att jag nu,
fru talman, måste yrka bifall till reservation nr 8?
När det gäller studentbostäder är det ännu tydliga-
re att staten bör ta ett större ansvar. Regering och
riksdag sätter höga mål för att de högskolestuderande
ska bli betydligt fler, och en utbyggnad av högskolan
sker i snabb takt. Tyvärr hänger inte bostadsproduk-
tionen med i de svängarna eftersom det inte går att
producera bostäder med rimliga hyror som de stude-
rande har råd att efterfråga. Inte heller det studie-
bidragssystem som ska gälla framöver ger de stude-
rande en bättre ekonomi - med undantag av att de
studerande tillåts tjäna mer pengar.
I våra grannländer Norge och Danmark ger staten
betydligt bättre villkor för produktionen av student-
bostäder. I Norge står staten för 60 % av den totala
produktionskostnaden, och i Danmark står staten för
80 % och kommunen för 20 % av räntekostnaden.
Att studera på högskola är fortfarande i högsta
grad en klassfråga. Vi får inte förstärka den genom att
boendet också utgör ett hinder för de betalningssvaga.
Lösningen är inte heller att försämra boendestandar-
den för dessa grupper eller att dra ned på tillgänglig-
heten. Även de handikappade måste ha rätt att stude-
ra. Riksdag och regering måste komma med förslag
som leder till lägre produktionskostnader för den här
typen av boende.
Sten Lundström kommer i sitt anförande här att ta
upp en rad boendesociala frågor. Därför ska jag en-
dast beröra bostadsbidragsfrågan.
En majoritet av bostadsbidragstagarna är arbetslö-
sa, socialbidragstagare eller studerande. Därför är det
viktigt att uppmärksamma deras situation med osäkra
inkomster som kan variera stort under året och som
gör att många har fått stora återbetalningskrav när
bidragen stämts av mot den deklarerade inkomsten.
Den förändring som genomfördes i våras riktar sig
till ett litet fåtal bidragstagare som i praktiken be-
dömts vara beroende av socialbidrag för en lång tid
framöver. Vi reserverade oss till förmån för den mo-
tion som vi hade skrivit och menade att man måste ta
betydligt större hänsyn till tidigare nämnda grupper.
Vi fick inte gehör för våra synpunkter då. Därför är
det glädjande att utskottsmajoriteten nu tycker att
dessa frågor ska utredas och att regeringen ska åter-
komma med förslag i vårpropositionen.
Våra förslag rör möjligheten till eftergift vid åter-
betalning, tillfälliga inkomster som egentligen är till
för en annan tidsperiod och barns inkomster.
I Danmark finns det ett system som ger utrymme
för en viss inkomstdifferens i förhållande till deklare-
rad inkomst och som ställer lägre krav på återbetal-
ning av bidrag.
Ett sådant förslag bör utredas närmare, det skulle
gynna tillfälligt arbetslösa, socialbidragstagare och
studerande som går från studier till jobb eller tvärtom.
Ett avgångsvederlag eller en husförsäljning kan ge
tillfälliga inkomster som egentligen är avsedda för en
annan tidsperiod än det år som är kopplat till bostads-
bidraget. Barns förmögenhet kan i vissa fall vara
spärrade från användning, men betraktas ändå som
användbar tillgång när bostadsbidragen ska beräknas.
Vi vill dessutom göra det möjligt för försäkringskas-
sorna att bättre kontrollera förmögenhetsuppgifter i
bostadsbidragssammanhang.
Vi delar även Centerpartiets uppfattning när det
gäller rätten till bostadsbidrag vid delad vårdnad,
reglerna bör vara lika för båda vårdnadshavarna. Vi
har tidigare motionerat i frågan, men eftersom vi har
en budgetuppgörelse med Socialdemokraterna och
Miljöpartiet kan vi i nuläget inte stödja det förslaget.
Till sist några ord om byggforskningen och dess
resurser. Forskningen runt det ekologiskt hållbara
boendet är oerhört viktigt inför framtiden, inte minst
därför att bostäderna använder ca 40 % av den energi
som förbrukas i Sverige.
Bostadsutskottet lyckades få igenom en ökning av
medel för forskningen för 1999 med 50 miljoner
kronor som nu permanentats för de kommande tre
åren. Detta skulle gå till just forskning om ett ekolo-
giskt hållbart byggande och boende. Byggbranschen
bidrar till byggforskningen men ställer naturligtvis
krav på hur medlen ska användas och inom vilka
områden forskningen ska utföras.
En branschstyrd forskning kan komma att kon-
trolleras av de stora byggföretagen och försumma de
små och medelstora företagen, förstärka tendenserna
till ett privat kunskapsmonopol och ge mindre av
nydanande och innovativ utveckling. Därför är det
viktigt att den oberoende forskningen har tillräckligt
med medel för att bedriva sin basforskning.
I Gävle tar nu högskolan över verksamheten vid
den gren av KTH som kallas för Byggd miljö i Gävle.
Basanslaget blir 13 miljoner kronor. Enligt en tidigare
utredning behöver basanslaget vara ca 20 miljoner
kronor för att trygga verksamhetens kontinuitet. I dag
skjuter Byggforskningsrådet till ca 5 miljoner kronor
årligen för detta ändamål, men osäkerhet råder år från
år, och i övrigt är beroendet av uppdragsforskning
stort. Byggd miljö i Gävle är en institution som fram-
gångsrikt kan medverka till att basforskningen runt
ett ekologiskt hållbart byggande och boende utveck-
las på ett positivt sätt och behöver därför få sitt ba-
sanslag tryggat. Vi har inte fått gehör för vårt krav nu
men tänker återkomma till frågan i det fortsatta bud-
getarbetet.