Herr talman! Det är lite spännande att höra Mats Einarsson, som i går med skärpa och intellekt argumenterade för ökad öppenhet. Frågan gällde att utvidga meddelarfriheten. Han pekade på att det skulle lösa många problem i sig och att ökad öppenhet också är ett värde i sig. Men i dag tycker han inte att vi ska öka öppenheten kring just utnämningsmakten. Dessutom ställer han frågan om den över huvud taget skulle lösa några problem - även om de finns där.
Det är klart att den kan lösa problem. Ökad öppenhet är ett värde i sig och kan ge - och det är viktigt - en självsanerande effekt när regeringen föreslår vilka som ska utses till olika positioner. Om man ser att misstanken finns - Mats Einarsson lutar åt att påstå att fem partier misstänker att det finns ett missbruk; det är inte så svårt att konstatera när fem partier i kammaren säger att det är så - kan man väl åtminstone låta utreda frågan. Reservationen kräver faktiskt en utredning. Vi pekar på ett par möjliga lösningar, men det är utredningen som ska titta på det.
Jag vill avslutningsvis säga följande i min replik till Mats Einarsson. Jag tycker att det är en viktig princip att det som sägs utåt från ett parti också är det som gäller när vi röstar i kammaren. Tyvärr märks röstningarna här inte lika mycket som det som sägs på en presskonferens inför en TV-kamera. Därför är det viktigt när Vänsterns partiledare säger att man bör stärka riksdagens roll i utnämningsmakten att få svar på varför det inte är Vänsterns position när vi nu behandlar frågan. Har du över huvud taget talat med Lars Ohly och hört hans bevekelsegrunder för varför riksdagens utnämningsmakt borde stärkas?