Herr talman! Ja, vi är överens: Det finns brister. Det har alldeles uppenbart varit en period av tystnad som brett ut sig i den offentliga förvaltningen, och det är allvarligt.
Vi måste hävda offentlighetsprincipen och meddelarskyddet, men frågan är med vilken metod. Jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte ser att ett uppdrag till regeringen att skriva in detta i regleringsbrev är en självklar lösning. Regeringen måste, utgår jag från, instruera sina myndigheter om att gällande lag gäller, och då känns detta också som ett moment 22. Måhända är det så att Vänstern och Miljöpartiet i sina reservationer inte förmått att förtydliga vad nytt som skulle tillföras genom det tillkännagivande som man förordar.
Från min sida är jag beredd att titta på frågan. Vi är beredda att jobba vidare med den under det kommande året, gärna i en kommande granskning av hur man hanterar den här typen av frågor, så att vi får fram ett bättre underlag för ett kommande ställningstagande i utskottet där vi kanske kan flytta fram positionerna på ett sätt som fyller en funktion och inte bara säger att gällande lag gäller.