Herr talman! Att anklaga mig för populism är kanske att ta i lite väl mycket. Det brukar jag inte ägna mig åt. Det finns andra som gör det, på tal om social turism och så vidare.
Jag ska invända mot en sak. I mitt anförande gav jag inte alls upp. Jag sade bara att det är naturligt att oppositionen fokuserar på utnämningsmakten, i synnerhet om man har befunnit sig länge i opposition. Det betyder inte att man ger upp. Jag brukar tala om de små stegens filosofi; det får väl gälla också maktövertagandet.
Jag förstår inte riktigt resonemangen. Varför skulle man inte kunna öka öppenheten? Jag vet att det finns känsliga områden; tillsättningen av överbefälhavare och så vidare kan vara mer problematisk. Men i de vanliga statliga verken skulle man kunna vinna på att det fanns en förslagsnämnd som lyfte fram tre personer vilkas kompetens man fick granska i den öppna debatten - i den öppna debatten, Pär Axel Sahlberg. Då kanske vi skulle kunna förhindra en del misstag, åtminstone de som gjordes under 90-talet. Borde det inte ligga också i Pär Axel Sahlbergs intresse att regeringen inte gör missgrepp utan får hjälp när det gäller bland annat kompetensbedömningen?
Jag menar inte att någon annan ska överta utnämningsmakten i sig, alltså att det slutliga avgörandet ska ligga hos regeringen. Det har jag deklarerat från början till slut. Så måste det vara i en parlamentarism där regeringen styr riket.