Herr talman! I den här kammaren är vi röda, blå och gröna. I dag har jag hört en ny färg: svart. Svart som i svartsjuk. Jag kommer tillbaka till det.
Men jag skulle vilja börja i en annan ända, som jag tycker att det här betänkandet handlar om - under rubriken
Statlig förvaltning
. Jag vill be er lyssna på några ordpar: myndighet - förvaltning, administration - byråkrati, offentlig sektor - gemensam sektor.
Jag tycker att man hör hur orden leder tanken. Jag är lite oroad och inte så lite negativ till det myckna talet om myndigheten och byråkratin. Jag ser på ett annat sätt på samhället. Jag tycker att det här är någonting som vi gemensamt formar, där vi satsar gemensamma pengar för att sköta våra gemensamma angelägenheter och vårt land. Det innebär självfallet inte att det inte finns myndighetsperspektiv. Det ligger i själva regelverket att vi behöver hålla koll. Men statlig förvaltning eller annan offentlig verksamhet skulle mer ha det perspektivet.
Jag tänkte på detta förut när vi såg ministrarna sitta här i stolarna. Ordet minister kan på engelska också omfatta min gamla yrkesverksamhet. Ordet
minister
-
to minister
,
minister to
- är ett utmärkt ord som faktiskt beskriver ett annat perspektiv än det vi i förstone hör, nämligen att betjäna, hjälpa, ta vård om. Jag skulle vilja att vi i en sådan här debatt i kammaren tydligt slår fast det perspektivet när vi talar om statlig förvaltning. Därför välkomnar jag motionerna som vi behandlar i betänkandet. Det är motioner som talar om otålighet när det gäller åtgärder av olika slag, eller talar om IT som ett uttryck för tillgänglighet. Däremot är jag inte alls säker på att motionerna ska bifallas. Men diskussionen är viktig.
Herr talman! Jag skulle vilja, möjligen något överraskande, yrka avslag på samtliga motioner och yrka bifall till förslaget i betänkandet. Jag hoppas att kammaren om en stund blir lika klok som utskottet, men det återstår att se.
När det gäller färgerna blir jag bekymrad när jag hör Moderaternas representant, som tyvärr inte är i kammaren längre. Han läser långa listor med mycket distinkta och i förväg sannolikt utvalda tidsperioder i syfte att tala om hur många sossar som sitter i statsförvaltningen. Jag kunde inte höra någon annan färg än svart - svartsjuka.
Det är ganska märkligt hur vi här i kammaren år efter år för den här typen av diskussion. Vi får egentligen aldrig någon riktig diskussion om det är fel på regelverket eller om regelverket inte tillämpas. Vi har aldrig hört någon som har kunnat föra i bevis, i ett trovärdigt resonemang, att frågan om förtjänst och skicklighet har åsidosatts, utan det blir en uppräkning på statistikens grund - svartsjuka, om man så vill.
Vi har också fört ett annat resonemang om det här. Det var intressant att höra Kristdemokraterna så tydligt i denna debatt redan förebygga detta resonemang. Det handlar om oppositionens roll, att ha gett upp känslan av att man någon gång kommer att få regeringsmakten och därför hellre skulle vilja styra landet från riksdagen. Jag har någon gång kallat det en baksätesdemokrati, att vi härifrån riksdagen skulle vilja styra i den mån vi själva inte kommer till makten.
Vi har också de senaste dagarna hört en annan debatt. När man misslyckas med att få majoritet för sina förslag här i kammaren kan man alltid hoppas på att Europeiska unionen för in de frågor som man önskar. Alltsammans är uttryck för samma sak, nämligen ett slags desperation över att man inte lyckas få ett folkligt stöd för den politik man vill föra.
Därför tror jag att det är så viktigt, när vi nu resonerar om frågan om statliga tjänster och hur de tillsätts, att det blir ett bra principiellt resonemang. Är regelverket okej? Följs det? Har vi sett några som helst bevis för att det borde vara på ett annat sätt? Talar någonting för att det är riksdagen i stället för regeringen som ska styra riket i det här avseendet? Och vad skulle det innebära för riksdagens plats, roll och uppgift om vi samtidigt var utnämningsmyndigheten?
Jag tycker därför att det är en ganska fattig debatt. Jag misstänker att jag får anledning att komma tillbaka till den.
I övrigt finns det en fråga till, herr talman, som jag skulle vilja kommentera, och det gäller de myndigheter som har en opinionsbildande uppgift. Jag tycker att Gustav Fridolin på ett utmärkt sätt har argumenterat för den linje som jag vill följa.
Jag har en viss förståelse för att man utifrån ett moderat samhällsperspektiv skulle vilja bli av med den sortens myndigheter. Man har mer eller mindre i en undertext nattväktarstaten som mål, och den ska ju inte syssla med sådana frågor.
Men när nu Folkpartiet - detta märkliga parti, som i dag har alla färger - försöker driva denna fråga måste man ställa frågan: Vad är det för samhälle vi vill ha? Hur kan vi skilja opinionsbildning från det som rör politik och offentlig förvaltning? Hur kan detta plötsligt ha blivit en stor fråga?
Jag tycker att det här är tre ganska viktiga principiella frågor. Jag uppskattar att vi tar upp dem i utskottet, att vi får en årlig debatt i den här vägen och diskuterar de här frågorna. Men det är också helt klart att de förslag som motionärerna har lämnat inte löser några av de mera principiella problem som jag har velat lyfta upp. Det gör vi genom att ständigt debattera det här, att ständigt göra våra myndigheter och förvaltningar medvetna om sin uppgift och sin roll. Vi ska också här i kammaren försöka hålla det perspektivet, som handlar lite grann om att tjäna, att administrera, vilket innebär att vi hjälper varandra i vårt samhälle.