Herr talman! Pär Axel Sahlberg, är det inte någonting att vara mer orolig för om folket inte känner sig delaktigt i staten än över mitt sällskap i en reservation?
Jag kan erkänna att jag ibland är lite obekväm i sällskapet med herrarna i borgerligheten och de andra i konstitutionsutskottet, men ibland kan jag också bli obekväm i ett budgetsamarbete med socialdemokratin, som har så svårt för decentralisering och att makten ska flyttas närmare människor. Det är väl det som det handlar om, att komma med ett nytt perspektiv, förstår jag.
Jag har inte varit med i politiken så väldigt länge men tillräckligt länge för att sluta oroa mig över sällskapet och i stället se på resultatet.
Jag trodde att Pär Axel Sahlberg återigen skulle ta upp baksätesdemokratin. Jag har ett annat svar än det som kanske några andra har gett dig tidigare. Finns det inte en poäng om baksätesdemokratin inte handlar om dem som sitter bakom utan om dem som sitter under och har en möjlighet att påverka också från det hållet?
Det finns ett gott citat från en man som lämnade Pär Axels parti. Tage Danielsson sade: Kanske vore bästa boten för den trötta samhällskroppen ifall tankarna från toppen i stället kom från roten.