Herr talman! Tack för möjligheten att så här i avslutande stund få ordet.
Medborgaren utgör ju grunden för vårt samhälle. För oss är det viktigt att säkra, inte krympa, den enskildes utrymme. Vi vill överordna, inte underordna, medborgaren i det offentliga rummet.
Vi ser självstyre i flera nivåer. Vi lever i en flernivådemokrati. De flesta av oss tror jag ser det. Vi vill stärka självstyret på alla nivåer. Det kräver klara spelregler. Det kräver också klara spelregler när det gäller relationen mellan politik och förvaltning.
Alla vi vill oberoende av regering ha en förvaltning som är effektiv, som fungerar på sin respektive nivå, för att fullfölja och genomföra de beslut som tas och skapa förutsättningar för självstyre också för medborgarna.
Det finns i och för sig alltid en balansgång mellan politik och förvaltning. Det finns en balansgång mellan riksdag, regering och myndigheter, om vi tar den nivån. Den ska vi nu titta på i författningsutredningen.
I det här betänkandet berör vi ändå en del frågor som tar sin utgångspunkt i det tjänarperspektiv som Pär Axel Sahlberg på ett förtjänstfullt sätt tog fasta på. Det handlar om att inte styra och ställa utan i stället skapa mer förutsättningar. Det handlar om en rad av de frågor som vi tar upp i motioner och numera i reservationer från konstitutionsutskottet som vi hoppas få brett stöd för här. Det handlar om bemötandefrågorna.
I fjol var vi från Centerpartiets sida ensamma när vi reserverade oss till förmån för att få ett tillägg till förvaltningslagstiftningen om att man måste lyfta fram bemötandefrågorna. I dag är vi flera bakom den reservationen. Det gläder mig, och det gläder Centerpartiet.
Bemötandefrågor har ett brett spektrum. Vi lyfter särskilt fram HBT-gruppen som vi vet har svårigheter i dagens relation med myndigheter och där vi vill ha särskilda insatser. Det handlar om myndigheternas tjänarperspektiv, om service.
Andra frågor rör dröjsmål. Återigen handlar det om att stärka den enskilde. Balansen är inte bra i dag. Den enskilde känner att myndigheten kan dröja utan att man har möjlighet att få sin sak prövad. Det är inte bra om man vill skapa en annan relation, förändra balansen och tydligt visa att medborgaren är den som sitter i förarsätet. Det är väl där som vi vill placera medborgaren.
Regelförenklingar handlar det också om, för att underlätta och inte ge bilden av att reglerna kväver utan att man ser möjligheter. I det sammanhanget finns det en del bekymmer när det gäller så kallade opinionsbildande myndigheter. Man skapar oklarheter om vad det egentligen är som gäller. Det är därför som vi i vår reservation pekar på att man behöver ta fram klara regler för de här verksamheterna. Vi har inte sagt att det inte ska få förekomma, men vi säger att vi ska se till att det finns klara spelregler. Här finns det bekymmer i dag. Vi tycker att det är rimligt att man försöker räta ut det.
I spektrumet av myndigheter och en effektiv förvaltning i medborgarens tjänst finns också offentlighetsprincipsfrågorna som är viktiga. Jag håller helt med. Det är självklart viktigt att hävda meddelarskyddet och offentlighetsprincipen inom det offentliga rummet.
Det skulle kunna ligga nära till hands att säga att då är kanske den reservation som Vänstern och Miljöpartiet nu föreslår kammaren den man borde stödja. Men i det underlag som vi har från utskottet finns just det som sägs. Man ska i regleringsbrev uppmana myndigheter. Den signalen anger utskottet att regeringen har gjort.
Från min sida är jag beredd att följa det här. Jag tycker att det är viktigt. Det säger också utskottet som helhet: De här frågorna är viktiga, och det finns alltjämt skäl att följa dem. Låt oss göra det! Jag för min del är beredd att titta lite extra på detta när vi kommer till den administrativa granskningen i höst. Kanske kommer det nya kunskaper där som gör att vi flyttar fram positionerna och får anledning att göra andra ställningstaganden nästa år i en eventuell diskussion kring de här frågorna.
Till sist vill jag beröra utnämningsmaktsfrågorna. Vi har självständiga myndigheter, och vi har en regering med utnämningsmakt. Vi var i fjol inte beredda att stödja den reservation som då förelåg och som pekade ut en ensidig väg för hur man skulle se över de här frågorna. Sedan dess har vi sökt borra djupare i just förtjänst och skicklighet. Vi har gjort granskningar. Av den granskning som behandlades här i januari framgick att de kravprofiler som tas fram inte expedieras och inte heller tas om hand för arkivering - apropå offentlighet och annat. Man hänvisar till 2 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen och menar att detta är minnesanteckningar som inte har någon betydelse för ärendet. Det låter i mina öron som ett moment 22: Man tar fram kravprofiler och grunder för att säkerställa förtjänst och skicklighet, och sedan har dessa inte någon betydelse för själva handläggningen.
Det finns ett antal sådana här ställningstaganden som har kommit fram sedan vi sist behandlade de här frågorna. Vi har som sagt borrat djupare.
Från vår sida tycker vi att det är viktigt att klargöra myndigheternas roll - självständiga eller partipolitiserade. Det är inte en fråga om opposition eller regeringsparti, det är inte stöd för någon bild hit eller dit utan det handlar om att säkerställa tilltron till den linje och den modell som vi har valt. Det kan ske på olika sätt. Man kan välja olika lösningar. Det finns inte någon enkel, entydig modell. Från vår sida ser vi dock att tiden är kommen att utreda. Det handlar om att försöka skapa tilltro. Det är alldeles uppenbart att här finns en osäkerhetsfaktor som gör att myndigheternas roll i vårt samhälle ifrågasätts: Är de Regeringskansliets förlänga arm, eller är de självständiga?
Vi vill komma bort från svartsjukan, Pär Axel Sahlberg. Vi tror inte att man gör det om man inte vågar gå till botten med frågorna och genomföra en utredning i syfte att säkerställa förtjänst och skicklighet och att söka lösa de problem som uppenbarligen många ser finns i dag.
Mot den bakgrunden yrkar jag bifall till reservation 5.