Fru talman! Först vill jag yrka bifall till reserva-
tion 19, men jag står naturligtvis bakom övriga krist-
demokratiska reservationer under hemställan.
De kommunala bostadsföretagen debatterades vå-
ren 1999. Riksdagen antog då ett förslag från en som
jag vill säga panikslagen socialdemokratisk regering
att bestraffa kommuner som under vissa förutsätt-
ningar hämtade hem en vinst genom att sälja bolaget
eller genom att kräva en, som det kallades, oskälig
utdelning av sitt bostadsföretag.
Kristdemokraterna tyckte då och tycker fortfaran-
de att beslutet var fel. Det strider mot principen om
kommunalt självstyre, och det strider mot syftet med
statsbidrag. Vi hävdar att det inte är en statlig uppgift
att fatta beslut om hur kommunerna skall ta hand om
sina helägda bolag.
Fru talman! I vår bostadsmotion BoU233 är vårt
grundkrav att hela bostadsbidragssystemet måste ses
över för att på längre sikt bättre motsvara de mål
riksdagen ställt upp. Vi skriver: "Från fördelningspo-
litisk synpunkt är inkomstprövade bostadsbidrag det
effektivaste sättet att göra det möjligt med en rimlig
boendestandard även för lågavlönade, barnfamiljer,
studerande och för pensionärer." Mot den bakgrunden
anser vi det "inte nöjaktigt att endast 60 procent av
antalet hushåll med hemmavarande barn kan ge varje
barn ett eget rum".
Allra värst är det faktiskt att det bidragssystem
som infördes 1997 hårt drabbade barnfamiljer i små-
hus på mindre orter. Villaägarnas riksförbund anför
som exempel att i Götene förlorade två tredjedelar av
de barnfamiljer som hade bostadsbidrag 1996 det helt
under 1997. Generellt förlorade varannan barnfamilj i
landet bostadsbidraget, enligt Villaägarnas riksför-
bund.
Mot den bakgrunden är det kanske inte så konstigt
att det för många av dessa närmast är hånfullt att
hävda att en av de viktigare målsättningarna med
systemet är "att hushåll med barn skall kunna efter-
fråga en bostad där varje barn har ett eget rum".
Så kortfattat till några kristdemokratiska krav i
samband med en översyn av systemet:
- Vi anser att familjens samlade inkomst ska vara
bidragsgrundande, inte som nu individuella in-
komstgränser.
- Ytnormen är för snäv och måste ökas. Alltför
många barnfamiljer stängs ute och kommer aldrig
in i systemet av detta skäl. 10 kvadratmeter större
ytnorm skulle hjälpa många.
- Det är felaktigt att staten på något sätt förutsätter
att näringsidkare stundom har osynliga inkomster
av sin verksamhet. Hur ska man annars förstå att
en avsättning av delar av en vinst till en periodise-
ringsfond ska inräknas i inkomstunderlaget för
bostadsbidrag? Det är ju pengar som blir tillgäng-
liga för näringsidkarens konsumtion när och om
de tas ut som inkomst. Men då inkomstbeskattas
de också.
- Bidragsperioderna bör vid avstämning vara halv-
årsvisa i stället för som nu per helår. Det kan
knappast vara något stort problem eftersom det
fungerar vid kontroll av studiebidragssystemets
s.k. fribelopp. Det skulle öka träffsäkerheten i och
därmed förebygga de svårigheter resurssvaga hus-
håll har att tackla när man av något skäl tvingas
betala tillbaka ett för högt beräknat bostadsbidrag.
Regeringens förslag om att inte kräva återbetal-
ningsskyldighet för belopp överstigande 2 500 kr
är visserligen en förbättring, men den förändrar
inte grundproblemet, nämligen systemets träffsä-
kerhet.
I vårt budgetalternativ yrkade vi på ytterligare 940
miljoner i denna del av utgiftsområde 18. Det alter-
nativet röstades bort den 18 november när budgetra-
marna fastställdes.
Jag dristar mig ändå att yrka på reservation 19,
eftersom den handlar om att bidragssystemet bör ses
över för att fungera bättre på längre sikt.