Fru talman! Enligt Agne Hansson skulle jag kun-
na bidra till bostadsproduktionen antingen med
murslev i handen eller utrustad med tapetklister. Mitt
bidrag med anledning av det här betänkandet kommer
dock att begränsa sig till en del miljöaspekter på det
lokala investeringsprogrammet för ekologisk hållbar-
het och till synpunkter på bostadsförsörjningen ur ett
ungdomsperspektiv.
Utgiftsområde 18 omfattar nästa år ca 15 ½ mil-
jarder kronor. Prioriterat inom området är arbetet med
att stödja utvecklingen mot ekologisk hållbarhet.
Vidare ska fortsatta insatser göras för ett miljö- och
hälsoriktigt byggande och boende. För detta avsätts
ca 1,7 miljarder kronor nästa år.
Stödet till lokala investeringsprogram för ekolo-
gisk hållbarhet beslutades av riksdagen i enlighet med
ett förslag i budgetpropositionen för 1998. Det för-
längs nu med ett år till år 2002. Det är ungefär 40
kommuner per år som får stöd.
Enligt förordningen om lokala investeringsprog-
ram kan en kommun få bidrag för utgärder som syftar
till att
- minska belastningen på miljön
- öka effektiviteten i användningen av energi och
andra naturresurser
- gynna användningen av förnybara råvaror
- öka återbruk, återanvändning och återvinning
- bidra till att bevara och förstärka den biologiska
mångfalden samt tillvarata kulturmiljövärden eller
- bidra till att förbättra cirkulationen av växtnä-
ringsämnen i ett kretslopp.
De lokala investeringsprogrammen har fått både
ris och ros. De har utsatts för granskning av såväl
Riksrevisionsverket som Riksdagens revisorer, för
övrigt på förslag av bostadsutskottet.
Intresset från kommunerna har varit stort, men
projektbeskrivningarna har ibland varit bristfälliga.
Reglerna har väl inte alltid varit så klara. Några av
dem ändras nu. Bestämmelsen om sista ansöknings-
dag slopas, och man ska dessutom i fortsättningen
inte få bidrag för sådana åtgärder som omfattas av
statligt energistöd.
Det positiva i granskningsrapporterna har inte fått
så mycket utrymme tidigare i debatten, och jag vill
därför nu framhålla en del saker som faktiskt också
Riksrevisionsverket pekar på. Jag citerar:
"De lokala investeringsprogrammen har bidragit
till att miljöprofilen stärkts i flera, ofta redan planera-
de, projekt. Redan planerade miljöåtgärder inom de
kommunala förvaltningarna har ofta tidigarelagts. I
många kommuner finns en utbredd uppfattning att
investeringsprogrammet har stärkt den lokala sam-
verkan för en ekologiskt hållbar utveckling. Miljöar-
betets status har höjts bland företag och kommunala
förvaltningar. Investeringsprogrammen har dessutom
givit en möjlighet att pröva och utvärdera olika tek-
niska lösningar." Allt det här är mycket positivt och
förtjänar att påpekas.
När det sedan gäller bostadsförsörjningen vet vi
alla att det sedan början av 1990-talet blivit en kraftig
nedgång i bostadsbyggandet. Det fanns och finns i
och för sig också många outhyrda lägenheter, men nu
börjar det bli bostadsbrist i storstadsregionerna och på
vissa högskoleorter. Det drabbar särskilt ungdomar,
studenter och nyinflyttade. De bostäder som ändå
byggs blir så dyra att det inte är så många som har råd
att bo där.
Det finns dock en del nytänkande inom området.
Det förekommer att man helt sonika flyttar hus. T.ex.
i Finspång, som har överskott på bostäder, monterade
man ned ett hus och flyttade det till Linköping, som
hade brist på studentbostäder.
Miljöpartiet de gröna har en motion, Bo216, med
anledning av budgetpropositionen, och den handlar
om just studentbostäder. Vi hänvisar till årets bo-
stadsrapport från Sveriges Förenade Studentkårer
som visar att bostadssituationen fortsätter att försäm-
ras, och allra sämst är situationen för funktionshind-
rade studenter.
Ansvaret för studentbostadssituationen vilar på
såväl stat som kommun. Staten fördelar utbildnings-
platserna mellan de olika högskoleorterna och utfor-
mar regler som påverkar bostadsfinansieringen.
Kommunerna å sin sida har ansvar för sina kommu-
ninvånare, alltså även studenterna, och i detta ingår
ansvaret att se till att det finns ett utbud av bostäder
som motsvarar efterfrågan. I dag leder det delade
ansvaret till att det inte finns någon helhetssyn på
studentboendet.
Regeringen ger besked om högskolans expansion
och antal utbildningsplatser per kommun cirka två år i
förväg. Det ger kommunerna en viss chans att planera
för bostadsbyggandet, men det är naturligtvis önsk-
värt att de får vetskap långt tidigare. Här finns stora
samordningsproblem som stat och kommun måste ta
itu med.
Den fortsatta utbyggnaden av högskoleplatser som
regeringen beslutat om ger runt 300 000 helårsstu-
denter år 2000. Detta kan jämföras med att det bara
finns ca 63 000 studentbostäder i landet. Av dessa
finns det enligt SFS bostadsrapport bara ca 10-20
handikappanpassade studentbostäder. De vanligaste
typerna av handikappanpassning är allergisanering
och anpassning till rörelsehindrade. Målen med ut-
bildningspolitiken har alltid varit att alla ungdomar
ska få en gedigen utbildning och en god start i livet.
Detta bör gälla även för funktionshindrade studenter.
Miljöpartiet anser att staten bör göra en översyn
av de funktionshindrades möjligheter till studentbo-
stad. Motionen tillgodoses i betänkandet bl.a. på så
vis att utskottet ifrågasätter om de kommuner som
inte vidtar tillräckliga åtgärder för att tillgodose stu-
denternas bostadsbehov ska tilldelas ytterligare ut-
bildningsplatser.
Med detta, fru talman, yrkar jag slutligen bifall till
hemställan i betänkandet BoU1.