Herr talman! Jag vill börja med en sak som jag glömde, och det är att yrka bifall till reservation 12.
Sedan var det en annan sak. Jag träffade under hela hösten ganska många socialsekreterare och även andra som jobbar med barn, med tanke på alla vårdnadstvister, och även personer inom domstolarna. I de här samtalen är det en sak som har slagit mig. Det finns de som hävdar att vi i dag har en alldeles förträfflig lagstiftning för att skydda barn och för att se till barnets bästa. Men det brister i tillämpningen. Det finns också en hel del vårdnadsutredningar som man gör inom socialtjänsten i dag och där man fattar beslut som domstolarna inte alls följer, utan det har i många fall blivit tvärtom.
Då är min fråga: Vad hjälper det att vi skriver en ny lag om tillämpningen inte blir den som vi avser? Där tycker jag att vi har ett oerhört stort ansvar för att uttrycka oss på ett sådant sätt att man inte gör sådana vida bedömningar att barnets bästa inte hamnar i fokus. Det är uppenbarligen så att det inte görs i dag, och det har inte gjorts i många fall där man har dömt till gemensam vårdnad trots att det i utredningen har kommit fram att det var väldigt olämpligt därför att det har förekommit grovt våld mot i första hand modern.
Vad har vi för garantier? Tänker regeringen uttrycka sig och ge sådana direktiv att vi kan se att det vi uttalar här i riksdagen sedan också tillämpas ute bland domstolarna?