Fru talman! Jag vill börja med att önska Pia Nilsson välkommen i kammardebatten. Såvitt jag förstår är det premiär för henne.
Detta är ett motionsbetänkande med ett mycket spretigt innehåll. I motionerna behandlas frågor om barnets bästa, om vårdnad, om umgänge, om adoptioner, om betalningsskyldighet och om mycket annat. En del av dessa motioner är övergripande och vaga, till exempel yrkanden som handlar om barnets bästa. Andra är mer precisa.
Vi moderater har tre reservationer som jag naturligtvis står bakom. Men av tidsskäl kommer jag att yrka bifall endast till reservation 13. Dessutom har vi i flera fall samma åsikt som en del av motionärerna.
Vårdnadsutredningen skulle ha lagt fram sitt förslag nu i mars. Men vi har nu fått reda på att det kommer att dröja till framåt sommaren. Men jag står i alla fall bakom de särskilda yttranden som vi har. I övrigt avvaktar vi utredningens resultat.
Vår första reservation rör arvingars rätt att väcka talan om hävande av faderskap. Tillsammans med Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centern har vi reserverat oss för att vi vill ha en förutsättningslös utredning där olika aspekter på problemen och de olika intressen som kan komma att göra sig gällande blir genomlysta.
De flesta av dessa aktuella ärenden har sin upprinnelse för mer än 50 år sedan. Ända fram till 1950- och 1960-talen var det i mångas ögon moraliskt förkastligt att få barn utan att vara gift. Än värre var det att inte kunna namnge en far. Det kan därför ha hänt att många män på osäkra grunder och kanske av välvilja godkänt ett faderskap men sedan inte haft något som helst umgänge med mor och barn. Faderskapet har så att säga inte bekräftats genom umgänge av något slag. Det känns lyckligtvis som en förgången tid. Men det var en verklighet för 40, 50 och 60 år sedan.
Med dagens moralsyn och dagens teknik fastställs faderskap med stor säkerhet på ett juridiskt hållbart sätt. Men så var det alltså inte tidigare.
Vi anser att ingen felaktigt borde eller ska förklaras vara far till ett barn, och inget barn ska på felaktiga grunder "ha" en pappa. Därför menar vi att möjligheterna att fastställa faderskap, till exempel genom DNA-teknik, ska användas för att klart fastställa faderskap också i de äldre fall där tveksamhet kan förekomma och det är praktiskt möjligt. Vi vill därför öka möjligheterna att få faderskap prövade även sedan fadern avlidit, och vi vill att frågan ska bli föremål för en utredning.
I vår nästa reservation behandlas adoptionslagstiftningen. I mer än elva år har det funnits förslag till förändringar. Redan 1989, för 16 år sedan, presenterade Förmyndarskapsutredningen i sitt slutbetänkande ett förslag till revision av lagstiftningen. Det finns en rad frågor att hantera i dagens lagstiftning, till exempel 25-årsgränsen och den ofta orimligt långa tid som det tar att genomföra en adoption. Därför menar vi att regeringen omgående bör ta initiativ till en översyn av adoptionslagstiftningen.
När det gäller vår tredje reservation, som vi har tillsammans med Folkpartiet och Centern, om assisterad befruktning hänvisar regeringen som tidigare till pågående arbete. Det är inte rimligt, främst för barnens skull, att en svensk kvinna ska tvingas åka utomlands för att få en insemination vid ett sjukhus. I dessa fall är antagligen den medicinska delen oklanderlig. Men det blivande barnet har i allmänhet inte några möjligheter att få reda på vem som är dess pappa.
Nu ser det ut som om det kommer en proposition med ett förslag i vår. Men vi är lite luttrade när det gäller utlovade propositioner, och jag tror inte riktigt på försäkringar förrän jag ser dem i verkligheten. Därför har vi också en reservation i detta fall.
Jag yrkar alltså bifall till reservation 13.