Herr talman! Först kan vi konstatera att efter den reform som genomfördes 1998 har det skett förbättringar. Vi kan också konstatera att de vårdnadsutredningar som görs har blivit bättre. Ändå är inte detta tillfyllest. När vi gör ett lagstiftningsarbete och skriver förarbeten hoppas vi självfallet att tillämpningen blir precis som vi har tänkt.
Jag tänker inte gå in och kommentera Vårdnadskommitténs arbete direkt, eftersom det arbetet inte är avslutat. Men det finns vissa saker som har observerats, och det är just det som gäller riskbedömning kring barn. Jag är helt övertygad om att det kommer att finnas bra skrivningar om det. Vi kanske inte ska kalla det den stora portalen med gemensam vårdnad, utan först måste riskbedömningen komma. Vi får väl se.
När det gäller tillämpningen handlar det om både kunskaper och resurser. Om vi tar det här med barnens rätt att komma till tals: Är det att kunna föra ett samtal med barn? Då ser vi att det har skett en oerhörd utveckling, bland annat hos familjevåldsutredarna inom polisen, som har fått utbildning på detta område. Det ska naturligtvis också ske när det gäller socialsekreterarna. De ska få större kunskaper. Det kommer säkert kommittén att kunna peka på, att utvecklingen med ökad kompetens och så vidare kommer att förbättra läget.