Herr talman! Ja, jag hoppas att du får rätt i det här. Men tillåt mig ändå tvivla. Efter 1998 är det väldigt många som påpekar just att barnperspektivet inte har varit synligt i många fall. Det är väldigt oroande. En sak som Barnombudsmannen, Lena Nyberg, påpekar är just att barnen ofta glöms bort i vårdnadstvister. Jag kan känna det Mia Franzén tidigare sade, att det behövs ställföreträdare som för barns talan. Jag tycker att det är jätteintressant, men låt oss ändå vänta tills vi har Vårdnadskommitténs förslag.
Som det ser ut i dag är det helt tydligt att det måste till ordentliga krafttag för att barnens röst och barnperspektivet över huvud taget ska komma fram. Det har det tydligen inte alls gjort sedan den nya lagen trädde i kraft 1998. Det är många horribla saker som har inträffat.
Jag tänker också på socialsekreterarna som utreder det här. Det är många som säger att de har gjort väldigt bra utredningar, att de har kunskap och att de har gjort det på ett mycket bra sätt. Ändå finns det när det kommer till kritan väldigt många utredningar där man inte tar hänsyn till den riskbedömning som har gjorts inom socialtjänsten. Det är oroande. Men även där får man hoppas på utbildningen och barnperspektivet, att det satsas på utbildning inom domstolsväsendet.