Fru talman! I motion Sf215 kräver vi socialdemo-
krater från Örebro län att riksdagen tar initiativ för att
minska antalet hushåll som restförs för underhållsstöd
hos kronofogden. Vi markerar speciellt att föräldrar
som har låga eller normala inkomster och betalar för
många barn har en alldeles orimlig börda.
Familjepolitiken är i fokus nu. Unga människor
ska både våga och vilja skaffa barn. Barnbidraget har
på några år höjts från 650 kr till 950 kr. Förskolan
utvecklas. Det genomförs också en stor taxereform,
maxtaxan. De stora familjepolitiska reformerna ger
ökade möjligheter för de unga familjerna. De minskar
också marginaleffekterna för låginkomsttagare.
Men det finns en grupp som vi alla glömt bort.
Det är föräldrar som har låga eller normala inkomster
och betalar underhållsstöd. Det handlar om nästan en
kvarts miljon mammor och pappor, och av dem ligger
tre av tio med skulder hos kronofogden.
Det är ingen glassig grupp. Det är inte en grupp
som medierna särskilt ofta gullar med. Före budget-
besparingarna på 90-talet hade vi oerhört generösa
återbetalningsregler. Ibland var de närmast stötande
och lockade till orimliga överenskommelser mellan
föräldrarna.
Men, fru talman, också i dag har vi orimliga reg-
ler. De är orimliga och hårda mot de föräldrar som
drabbas. Det blir liksom aldrig lagom.
Låt mig ge ett exempel, en ung pappa i Örebro
som har fyra barn. Han är lärare och tjänar brutto runt
20 000 kr i månaden. Han betalar för resor till jobbet,
och han betalar av på sina studieskulder. Vad tror ni
att den här killen betalar i underhållsstöd varje må-
nad? Jo, 3 800 kr av skattade pengar.
Det är så att den som har tre barn betalar 30 % av
sin bruttoinkomst över 6 000 kr i ersättning för un-
derhållsstödet. Till det kommer 1 % för varje ytterli-
gare barn. Detta betalas med skattade pengar för varje
oskattad krona över 6 000 kr i månaden.
Hur tror ni att det går? Det går inte alls. Den här
killen ligger med en jätteskuld hos kronofogden och
har knappast någon marginal att leva på. Det känns
inte kul för honom att jobba när han inte har en chans
att påverka sin ekonomi. Och nog måste det kännas
tungt att träffa ungarna på helgerna när man aldrig
har råd med något extra.
Han är inte ensam. tre av tio föräldrar, mellan
50 000 och 60 000, finns i kronofogdens register.
Några är slarvar, och så har det alltid varit - en eller
annan grabb har sått sin säd utan att fundera på fram-
tiden. Men de flesta är alldeles vanliga föräldrar, som
bryr sig om sina ungar, som har haft en hygglig eko-
nomi när de levde tillsammans med barnen men som
har tappat greppet för att vi byggt upp regler som bara
inte är hållbara.
De far illa, och de känner sig bittra på samhället.
De blir bittra på sin före detta. Några blockeras i
kontakten med barnen, eftersom skulderna känns som
berg för dem.
Så här får det inte vara, fru talman. Vi måste klara
av att ta ett solidariskt ansvar. Vi kan inte ha tuffare
återbetalningsregler än att vanliga löntagare klarar av
dem.
Vi socialdemokrater i Örebro län har drivit den
här frågan i flera år. Den är inte ny. Under tiden har
en mängd föräldrar byggt upp stora skulder. Vi kom-
mer inte att ge oss. Nu har frågan tagit ett steg framåt
genom att regeringen bereder Familjeutredningens
förslag. Jag är glad över att utskottet markerar att man
utgår från att regeringen återkommer med förslag om
ändrade återbetalningsregler så snart som möjligt. De
här föräldrarna kan inte vänta längre. De har en skuld
till staten, men vi har en moralisk skuld till dem. Vi
har varit så nitiska i våra regler att vi faktiskt bidragit
till att en grupp av pappor och mammor far riktigt
illa, vilket också drabbar deras barn.
Jag förutsätter, fru talman, att regeringen ser all-
varligt på situationen för de här föräldrarna och att
den verkligen gör något åt deras situation och gör det
snabbt. Det handlar både om regelverket och faktiskt
också efter de här åren om att man bör studera möj-
ligheten att skriva av skulder som har blivit för orim-
liga i ett orimligt system. Det är bråttom. De här för-
äldrarna far illa och blir bittra. Det drabbar både deras
arbetsvilja och deras förmåga att vara goda föräldrar
för sina ungar.
Fru talman! När vi från länet har drivit frågan om
återbetalningsregler har vi då och då stött på lite
"prusseluskiga" uttalanden om "att man minsann ska
betala för sina barn". Och visst ska man det. Det tror
jag att de allra flesta föräldrar både förstår och vill.
Men det måste också vara möjligt. Vi har, fru talman,
generösa regler för skilsmässor i Sverige. Det är vik-
tigt i ett demokratiskt samhälle. Staten kan inte hindra
människor från att gå isär, och även om vi ibland kan
tycka att en skilsmässa är tokig, kan vi inte i våra
regelsystem moralisera om enskilda familjer. Det
skulle bli ett otäckt överhetssamhälle. En man ska
inte kunna tvinga sin kvinna att vara kvar i ett för-
hållande som inte längre håller och vice versa.
Det här betyder också att en aldrig så fin mamma
eller pappa plötsligt kan stå där ensam. Mannen eller
hustrun har kanske träffat en annan, eller man kanske
bara inte längre trivs med sin partner. Så förlorar man
sin älskade, och då får man inte leva tillsammans med
barnen längre. Kanske är det mamman eller i det här
fallet pappan som har varit det bästa för barnen, och
som hamnar utanför sin dagliga gemenskap med sina
ungar, samtidigt som man kommer in i en alldeles
orimlig ekonomisk situation.
Så här kan vi inte ha det. Inte i Sverige och inte i
dag. Därför tror jag att det är viktigt att vi också fun-
derar på att se underhållsstödet som en försäkring,
som en garanti för att varken den ensamstående föräl-
dern eller den underhållsskyldige ska hamna i en
orimlig ekonomisk situation. Det måste vi bara be-
redda att betala för, vi som inte drabbats så hårt i
kärlekens lotteri.
Jag måste säga, fru talman, att det känns som att
det är bråttom att regeringen gör något. Det känns
också väldigt konstigt att både Moderata samlings-
partiet och Folkpartiet vill förse underhållsstödet
alldeles för snävt med pengar och med alldeles för
ogenerösa regler. Det är ett område där de tror att
man faktiskt kan spara in pengar och använda dessa
till skattesänkningar eller vad det kan vara.
Nog känns väl detta tokigt. Först borde vi väl för-
söka laga revorna i välfärden och se till både att vi
har ett hållbart underhållsstöd till ensamföräldrarna
och att vi inte har orimliga återbetalningsvillkor, som
föser föräldrarna i famnen på kronofogden.