Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 35,
men jag vill understryka att vi står bakom alla våra
reservationer. I det särskilda yttrandet pekar vi också
på det som vi motionerat om men som vi på grund av
att vårt budgetförslag har fallit inte kan reservera oss
för.
Utgiftsområde 12 handlar om ekonomisk trygghet
för barn och familjer. Jag kan redan här säga att an-
tingen har Ulla Hoffmann läst i en väldigt gammal
uppslagsbok eller så får vi helt frångå andras uppfatt-
ningar och bilda oss en uppfattning själva om vad
familj är. Där tror jag inte att någon stannar vid det
förslag som Ulla Hoffmann förde fram.
Familjefrågorna har alltid haft en central plats i
vår politik. Det gäller både synen på familjens oer-
sättliga ställning och utformningen av familjestödet.
Vi kommer även i fortsättningen att ha stark betoning
på familjepolitiken på grund av den stora betydelse
den har för barn och föräldrar men också för samhäl-
let i stort.
Det är fler än Kristdemokraterna som inser famil-
jens betydelse. Men speciellt för dem som inte gör
det, som kanske önskar död åt familjen, vill jag citera
vad som står i FN:s förklaring om de mänskliga rät-
tigheterna: "Familjen är den naturliga och grundläg-
gande enheten i samhället och äger rätt till skydd från
samhället och staten."
I barnkonventionen sägs bl.a. att konventionssta-
terna ser på familjen som den grundläggande enheten
i samhället och den naturliga miljön för barns ut-
veckling och välfärd. Enligt konventionen bör famil-
jen ges nödvändigt skydd och bistånd så att den till
fullo kan ta på sig sitt ansvar i samhället.
Barns uppväxtvillkor får effekter på lång sikt.
Normer och värderingar införlivas under uppväxtti-
den, och normförmedlingen fungerar bäst i en kär-
leksfull och nära relation. Därför kan kortsiktiga
vinster på familjestöd, förskola och skola få förödan-
de konsekvenser. Kanske är det detta vi ser i dag. Vi
har köer till barn- och ungdomspsykiatrin. Många
barn drabbas av depressioner och ordineras Losec för
sina magbesvär.
Stödet till familjen är förvisso inte bara pengar.
Det är också viktigt att familjen får sin betydelse
bekräftad, att föräldrar får veta hur viktiga de är för
sina barn. En bättre balans mellan förvärvsarbete och
omsorg om barnen skulle för många medföra positiva
effekter när det gäller ökad familjestabilitet och inte
minst förbättrad kontakt mellan pappor och barn.
Familjerådgivning och föräldrautbildning är om-
råden där det ännu finns mycket att göra. Vi har läst
att det i Norge sedan 1995 finns ett familjehandled-
ningsprogram. Det tycker jag låter bra. Föräld-
rastödsutredningen konstaterade att det även i Sverige
skulle uppskattas om det fanns ett informativt materi-
al om föräldraskap och barns utveckling och behov
att tillgå för föräldrar och för dem som arbetar med
stöd i föräldraskapet.
Fru talman! För de flesta barnfamiljer är tid till-
sammans den stora bristvaran. Föräldrar ber inte om
befrielse från barnen; de ber om möjlighet att vara
föräldrar. Alla småbarnsföräldrar jag har mött försö-
ker utföra rena trollkonster för att kunna förlänga den
tid de själva tar hand om barnen, försöker förlänga sin
föräldraledighet, om möjligt, eller minska arbetstiden.
En aldrig så väl utbyggd samhällelig barnomsorg
är inte nog för barn som längtar efter mer tid tillsam-
mans med sina föräldrar eller för föräldrar som vill ha
mer tid för barnen. Det maxtaxeförslag som Social-
demokraterna tillsammans med Vänstern och Miljö-
partiet presenterar svarar inte mot deras behov. Det är
ganska uppenbart att det här förslaget kommer att
innebära att barnen vistas längre tid i förskolan, att
barngrupperna blir större och att det blir mindre vux-
enkontakter.
Häromdagen mötte jag en förskollärare från Gö-
teborg, där man redan infört maxtaxan, som sade: Vi
har fått större barngrupper och kan inte hålla god
kvalitet på barnomsorgen, varken vad gäller den pe-
dagogiska verksamheten eller barnens säkerhet. Per-
sonalen är sliten. Vi har många sjukskrivningar och
får då in oerfarna vikarier. Sedan maxtaxan infördes
är praktiskt taget alla barn där hela dagen. Tidigare
kom barnen pö om pö, och man kunde ge en ledsen
tröst eller en sömndrucken en famn att vakna i. Tid
för förtroliga samtal på eftermiddagen när en del barn
gått hem är också ett minne blott.
Så sade hon.
Föräldrakooperativ läggs ned eller hotas av ned-
läggning. Öppna förskolor är snart ett minne blott.
Alternativen blir färre. Valfriheten minskar. Visst är
föräldrarna glada över lägre kostnader för barnom-
sorgen. Det förstår jag så innerligt väl. Men ingen,
säger ingen, vill ha sämre kvalitet i barnomsorgen.
Vi säger nej till maxtaxan. För samma summa
pengar har vi tillsammans med Moderaterna, Centern
och Folkpartiet lagt fram ett bättre förslag om något
vi kallar barnomsorgskonto. Det skulle som ett första
steg gälla från den 1 januari 2002 med 40 000 kr för
ettåringar och 20 000 kr för tvååringar. Maximalt
20 000 kr per barn får tas ut per år. Föräldrarna har
rätt att fritt välja barnomsorg. Styrkta barnomsorgs-
kostnader ska vara avdragsgilla i den kommunala
beskattningen. Rätten gäller för samtliga barnom-
sorgskostnader oavsett tillsynsform. Avdraget får
göras med maximalt 50 000 kr per barn och år. Det
minskar visserligen inkomsterna för kommunen, men
kommunen kompenseras för skattebortfallet. Av-
dragsrätten kan utnyttjas under hela förskoleperioden.
Kostnaden är ca 5 miljarder, dvs. av samma storlek
som förslaget om maxtaxa.
Detta förslag skulle genomfört omfatta alla barn
och ge föräldrarna möjlighet att välja barnomsorg,
minska sin arbetstid eller stanna hemma under en del
av barnens uppväxt, vilket väldigt många föräldrar
vill. För mångfalden i barnomsorgen sätter det här
förslaget knappast några gränser.
Jag trodde faktiskt ganska länge att socialdemo-
kraterna menade något när man talade om fördel-
ningspolitik. I dag har jag inga sådana illusioner. Den
här reformen kommer inte socialbidragstagare, låg-
avlönade eller en del arbetslösa till del, eller den som
valt någon annan form av omsorg eller ger egen om-
sorg. En stor del av alla ensamstående med barn har
inkomster under socialbidragsnormen. För dem blir
det ingen ekonomisk förbättring. År 1997 var det så
många som 25 % av de ensamstående föräldrarna
som låg under socialbidragsnormen. Och när vissa
kommuner kommer att ta ut dagisavgift för tolv må-
nader i stället för som nu elva blir det för dessa för-
äldrar en höjning av barnomsorgsavgiften.
Vårt barnomsorgskonto tillsammans med avdrags-
rätt för barnomsorgskostnader gör det ekonomiskt
möjligt för en ensamstående förälder med låg inkomst
att gå ned i arbetstid.
I föräldraförsäkringen tillämpas inkomstbortfalls-
principen, och det slår hårt mot den som inte hunnit
ut på arbetsmarknaden. Ofta sammanfaller studietid
med tid för barnafödande, och då är man praktiskt
taget oförsäkrad. Vi vill till att börja med höja garan-
tibeloppet i föräldraförsäkringen till 150 kr för 2002.
År 2004 ska det vara uppe i 200 kr. Regeringen höjer
också men bara till 120 kr. Vi vill höja även de 90
garantidagarna till 150 kr. Regeringen tycker att de
ska ligga kvar på 60 kr, medan man höjer garantini-
vån i a-kassan till 240 kr.
Den tillfälliga föräldraförsäkringen är en ersätt-
ning till föräldrar som vårdar sjukt barn, barn som är
sjuka ofta och länge. Vi anser att regeringen bör utre-
da om tillfällig föräldraförsäkring fungerar tillfreds-
ställande för familjer med sjuka barn.
Fru talman! Förra året lovade regeringen att åter-
införa kontaktdagarna. Vi välkomnade detta, men
tyvärr har regeringen bara infört en kontaktdag per år
för barn mellan sex och elva år. Kristdemokraterna
vill i stället redan från nästa år ha två dagar för barn
mellan fyra och tolv år. Från 2004 vill vi öka ut det
till barn mellan fyra och femton år. Det gör att föräld-
rar kan avstå från förvärvsarbete två dagar per barn
och år för besök i barnens skola eller barnomsorg
eller för föräldrautbildning.
Även efter en separation behöver barnet båda sina
föräldrar. Det är angeläget att separerade föräldrar lär
sig samarbeta på ett nytt sätt och att medverka till
umgänge. En förändrad ekonomisk situation kan
skapa behov av rådgivning och samtal, och det finns
all anledning att göra rådgivning tillgänglig för alla.
Tillsammans med en familjerådgivare bör föräldrar få
hjälp att komma överens och skriva avtal om hur
ansvar, umgänge och kostnader ska fördelas.
Vi menar också att det är fel att underhållsstöd ut-
betalas oberoende av vårdnadshavarens ekonomi. En
inkomstprövning bör göras innan stöd utbetalas. Båda
föräldrarnas ekonomiska situation och möjlighet att
försörja sina barn bör beaktas.
Vi har i våra motioner uppmärksammat de åter-
betalningsskyldigas situation. De regeländringar som
innebar att procentsatserna höjdes för medelinkomst-
tagare har slagit mycket hårt i vissa inkomstlägen.
Förändringen var tänkt att sänka antalet fall som gick
till kronofogden, men i stället har antalet ökat med
30 %.
Ett jämkningsförfarande bör införas, så att man
kan åberopa aktuell inkomst. Vi vill också att tid-
punkten för när en fordran ska överlämnas till krono-
fogden fastställs till tolv månader och en belopps-
gräns införs om förslagsvis 5 000 kr.
Vidare bör umgängesavdrag formuleras på ett
rimligare sätt, som vi har föreslagit i vår motion. Den
ekonomiska situationen kan leda till att föräldrar
tvingas avstå från att umgås med sina barn. Vi hoppas
att den beredning som pågår i regeringen snart resul-
terar i en proposition.
Vi har också andra förslag som kan stödja barn-
familjer och ge trygghet, men de behandlas i andra
utskott.