Fru talman! Jag måste säga att jag just nu känner
mig väldigt glad över att jag slog i Stora svenska
ordboken för att se om det där står vad vi egentligen
ska debattera om. Där är nämligen definitionen av
familj - det var det som jag var ute efter - att det är
hushåll bestående av föräldrapar och deras barn. Det
står inte något om könet på föräldraparet. Men det
står "föräldrapar", inte mamma eller pappa och barn.
I de exempel som ges står det bl.a. familjefader - inte
familjemoder.
Jag gick vidare till Stora Synonymordboken. Där
ges olika synonymer till familj: hushåll, ens närmaste,
hem, de sina. En annan grupp synonymer är: ätt,
släkt, börd, härkomst, härstamning, miljö.
Av detta skulle jag kunna dra slutsatsen att det vi
ska debattera om är ekonomisk ätt- eller härkomstpo-
litik. Jag skulle också kunna dra slutsatsen att den
partiledare som i TV 4 hävdade att de familjer där
båda föräldrarna är av samma kön inte är riktiga fa-
miljer, enligt Stora svenska ordboken har helt fel. En
annan slutsats som går att dra är att eftersom famil-
jemoder inte finns med som exempel anses inte en-
samstående mammor med barn utgöra en familj -
bara ensamstående familjefäder.
I budgetpropositionen och i utskottsbetänkandet
står det att målet för den ekonomiska familjepolitiken
är att resurser ska omfördelas bl.a. mellan familjer
med och utan barn. Men om nu familj enligt den
svenska ordboken är hushåll med föräldrar och barn
undrar jag hur det blir med de familjer som i budget-
propositionen kallas familjer utan barn. Är de famil-
jer? I betänkandet upprepar vi också det som vi sagt
tidigare år: En väl utbyggd familjepolitik är ett viktigt
medel också för att uppnå jämställdhet mellan kvin-
nor och män, och försäkringskassorna ska se till att en
större andel av männen tar ut fler föräldrapenningda-
gar. Det är ju bra, men hur ska vi uppnå det målet
med föräldraförsäkringen om en familj nu kan vara
utan barn?
Vad jag har försökt visa är att familjebegreppet
både är problematiskt och missvisande. Det är sällan
vuxna sammanlevande som behöver ekonomiskt stöd.
Det är barn och deras vårdnadshavare som behöver
stöd. Familjebegreppet har dessutom kärnfamiljen
som norm. Vi vill komma bort från mamma-pappa-
barn-normen. I dag lever många barn med bara en
förälder eller med fler vuxna än sina biologiska för-
äldrar. Barn lever ihop med sin förälder eller sina
föräldrar oavsett föräldrarnas sexualitet. Eftersom vi
menar att det är barnens behov av social och ekono-
misk trygghet som ska stå i fokus - inte något luddigt
familjebegrepp - vill vi gå från ekonomisk familje-
politik till ekonomisk barnpolitik.
Fru talman! Unga kvinnor väljer i dag att inte föda
barn, eftersom de vet att barnafödande kommer att
hindra deras egen utveckling till något annat än pro-
jektledare för hem och barn. De accepterar inte längre
att samhället ska bygga på att det är kvinnorna som
sköter hela reproduktionen. I dag är det fullt möjligt
för papporna att välja bort delar av detta ansvar och
därigenom göra karriär och få bättre lön och pension
än kvinnan. Vid anställningsintervjuer ställs inte
någon fråga till unga män om de har för avsikt att bli
föräldrar. När en man blir förälder omplaceras han
inte eller förväntas gå ned i arbetstid till 75 %.
Det förutsätts att kvinnan tar ut den del av föräld-
raförsäkringen som mannen inte vill ta ut, dvs. den
största delen. Männen tar ut de tio pappadagarna i
samband med förlossningen, och hälften av männen
utnyttjar den kvoterade månaden. Så illa är det be-
ställt med männens omsorgsansvar för sina barn. I
alla delar av vårt välfärdssystem är mannen norm.
Skulle mannen vara norm även i föräldraförsäkringen
- och vi skulle ge kvinnorna samma möjligheter som
männen - skulle det innebära att de nyblivna mam-
morna skulle ta ut tio mammadagar och att 50 % av
dem därefter tar ut en månads föräldrapenning.
Hemsk tanke? Visst, men det är denna problematik,
om denna maktrelation, som vi har att lösa.
Föräldraförsäkringen måste därför förändras i
grunden så att man ställer högre krav på män som
vårdnadshavare. Det är inte rimligt att kvinnor i dag
avstår från att föda barn eftersom kvinnors föräldra-
skap inte går att förena med förvärvsarbete. Det är
inte heller rimligt att den andre föräldern inte tar sin
del av föräldraansvaret. Vi vill därför ha en utredning
som prövar mer genomgripande förändringar i syfte
att utjämna vårdnadsansvaret mellan föräldrarna för
barnets skull. I väntan på denna utredning har vi för-
slag på ett antal förändringar som vi tycker borde
göras.
För att man inte ska förlora alltför mycket eko-
nomiskt är det i dag inte ovanligt att ett par sitter med
almanackan och räknar ut när de ska ha sex för att
lyckas föda nästa barn inom rätt tid. Det är också så
att reglerna om 240-dagars kvalifikationstid för att
man ska erhålla föräldraförsäkring de första 180 da-
garna diskriminerar kvinnorna, eftersom det oftast är
kvinnorna som är hemma den första tiden med barnet.
Om männen är hemma är de det under den senare
delen av föräldraförsäkringen, då det inte krävs någon
kvalifikationstid. Vi vill därför att regeringen så fort
det statsfinansiella läget tillåter - och det kanske blir
snarare än vad vi tror, eftersom vi behöver barn i
Sverige - återkommer med förslag som innebär att
240-dagarsregeln tas bort och att båda föräldrarnas
SGI, sjukpenninggrundande inkomst, skyddas under
fyra år från barnets födelse.
Underhållsstödet har diskuterats den senaste tiden.
Reglerna säger att en man som inte vetat om att han
är pappa kan tvingas betala retroaktivt underhållsstöd
för en period upp till tre år. Vänsterpartiet har motio-
nerat om att denna regel måste tas bort, och statsrådet
Thalén har lyhört föreslagit en sådan förändring. Det
ska hon ha all uppskattning för. Vi skulle förstås
också gärna se att en sådan pappa också får rätt till en
retroaktiv pappamånad för att få lära känna sitt barn.
Den andra debatten handlar om återbetalnings-
skyldiga pappor som har hamnat hos kronofogden
därför att återbetalningsskyldigheten baseras på en
två år gammal inkomst. Under de två åren kan pappan
t.ex. ha blivit arbetslös. Vi i Vänsterpartiet motione-
rade för ett antal år sedan om att ett system borde
införas där en återbetalningsskyldig, om inkomsten
förändrats väsentligt, skulle kunna få återbetalnings-
skyldigheten baserad på den verkliga inkomsten,
alltså aktuell inkomst. Riksdagen gav regeringen
detta till känna och framförde att regeringen skulle
återkomma i vårpropositionen 1998 med en lösning.
Men det har regeringen inte gjort. Ju längre det dröjer
med ett sådant förslag desto fler pappor kommer att
hamna hos kronofogden, och det tjänar inte någon på.
Fru talman! Förslagen inom utgiftsområde 12 är
resultatet av samarbetet mellan Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag har nämnt några
delar där vi har velat gå längre. Andra delar är bl.a.
att vi vill ha utökad föräldraledighet för föräldrar till
prematura barn. Vi vill att den pappa som får fader-
skapet fastställt eller ändrat sent i ett barns liv får
möjlighet till en pappamånad. Jag står självklart bak-
om Vänsterpartiets reservationer, men för tids vin-
nande yrkar jag endast bifall till reservation 41, punkt
36, som handlar om en grundläggande översyn av
föräldraförsäkringen.