Fru talman! Kenneth Johansson vill få det att framstå som att vi vill bestämma över alla äldre och ta ifrån dem den egna beslutanderätten, men det är helt fel. Jag tror snarare att det handlar om hur vi ser på äldre människor. Är de kunder på en äldreomsorgsmarknad, en hälso- och sjukvårdsmarknad, där företag ska finnas som också ska använda skattepengarna till vinst i egen ficka? Eller är de medborgare med rättigheter och med delaktighet? Jag kommer aldrig att använda ordet kund om en äldre människa som behöver hemtjänst eller äldreomsorg.
Jag kan ge ett konkret exempel: Om jag bor på Södermalm i Stockholm och vill välja ett äldreboende i min närhet som är kommunalt så går inte det, vad jag har hört, för man har sett till att alla äldreboenden har alternativa utförare. Då får jag alltså, om jag vill bo på ett kommunalt äldreboende, välja att bo längre bort från där jag skulle vilja bo. Detta är en väldigt förenklad syn som Kenneth Johansson ger uttryck för.
När det gäller den fria etableringsrätten som man ju påtvingar landstingen är det faktiskt så att Stockholm har gjort det här. Man har flyttat resurser från förorter där människor som faktiskt har större ohälsa och behov av hälso- och sjukvård bor till att starta fler vårdcentraler i mer centrala områden. Landstingen i Skåne, Västra Götaland och Halland, som har varit en förebild, har valt att inte låta olika företag själva bestämma var de vill lägga sin vårdcentral, utan de har sagt att de ska kunna styra det. Nu har regeringen förbjudit landstingen att göra så. I de landstingen sitter också Kenneth Johanssons partikamrater. Det hade väl varit snyggt att de i alla fall fick bygga upp sina egna vårdvalsmodeller i landstingen, eller vad säger du, Kenneth Johansson?