Fru talman! När det gäller besökare på vårdcentraler och liknande och multisjuka stämmer inte heller de exempel som Eva Olofsson tar här. Det har redan initialt gjorts förstärkningar när det gäller till exempel om man har behov av tolk. Det har också gjorts andra insatser för att ta hänsyn till socioekonomiska effekter. Det pågår också kontinuerligt ett utvärderingsarbete som bland annat, just för exemplet Stockholms läns landsting, innebär att man jobbar för att hitta diagnosbaserade ersättningssystem som verkligen ska ta hänsyn till om man är multisjuk eller vad man har för behov som ska tillgodoses.
Det håller alltså inte, Eva Olofsson. Vi har skilda synsätt här.
Jag tycker att de redovisningar som Eva Olofsson beskriver när det gäller hennes hemkommun är bra. Jag kan också räkna upp många andra kommuner. Jag kan nämna Falun med dess brukarstyrda hemtjänst som är väl utvecklad och ligger väl i linje med att ge människor ökade möjligheter att påverka sin vardag.
Jag säger inte annat än att det är kommunen själv som ska avgöra om man ansluter sig till LOV-lagstiftningen. Det är mycket medvetet upplagt så att det krävs ett kommunalt ställningstagande. Det är snarare göteborgarna som ska tycka till om kommunen är klok eller inte. Jag kan bara säga att om jag hade bott där hade det för mig varit självklart att driva på så att vi utöver vad som redan görs också skulle ges en reell möjlighet att göra egna val även när det gäller upplåtelseformer och liknande.
Det gäller frågan om det är vi som enskilda som ska styra över våra liv, eller om det är Eva Olofsson och andra. Jag föredrar det första.
(Applåder)