Fru talman! Till detta betänkande har Miljöpartiet fyra reservationer som vi naturligtvis ställer oss bakom. Men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation nr 7 som handlar om psykisk ohälsa hos äldre.
Jag har valt att lyfta fram två områden inom äldrepolitiken där vi i Miljöpartiet ser att det finns stora möjligheter till förändringar och förbättringar, nämligen inom vården och omsorgen samt de äldres boendesituation.
Generellt sett tycker vi att det satsas alldeles för lite på förebyggande och hälsofrämjande arbete inom svensk hälso- och sjukvård. Inom vården och omsorgen för våra äldre är bristerna uppenbara när det gäller det förebyggande och hälsofrämjande arbetet.
Miljöpartiet har lagt fram ett flertal motioner som behandlar två områden som vi tror skulle kunna bidra till en positiv utveckling av det hälsofrämjande arbetet inom vården av och omsorgen om våra äldre, nämligen djur och natur inom vården.
De senaste årens forskning har visat att djur har en mycket positiv inverkan på framför allt äldres sociala aktivitet. Allt fler läkare, psykologer och djurvårdare vittnar om de positiva effekterna av att ha sällskapsdjur.
Tyvärr är det långt ifrån alltid tillåtet eller möjligt att ha husdjur i äldreboenden, eller att behålla sitt husdjur hemma i sitt eget boende när man blir äldre. Vi vill därför att våra äldreboenden ska utformas så att husdjur skulle kunna vara en naturlig del i boendet och att alla äldre inom äldreomsorgen som vill ska ha rätt att ha sällskapsdjur när det är praktiskt möjligt.
Samtidigt ska naturligtvis även de äldre som bor kvar hemma kunna räkna med stöd och hjälp för att kunna behålla sitt husdjur. Tillgång till gröna miljöer har stor betydelse för vårt välbefinnande. Socialmedicinsk forskning visar att intresse för natur, trädgård och andra naturbaserade aktiviteter kan hjälpa till att bevara fysisk och psykisk hälsa långt upp i åren.
Trädgårdar kan också vara viktiga redskap för rehabilitering. Inte minst äldre personer behöver dagligen komma i kontakt med dagsljus, frisk luft och vardagsnära grönska för att få förutsättningar för både fysisk och psykisk hälsa.
Fru talman! Jag ska säga några ord om bostadens betydelse för våra äldre. Boendesituationen är som vi ser det en viktig och ofta avgörande fråga för våra äldre. För att underlätta för äldre att fortsätta ett socialt aktivt liv och samtidigt bidra till en bättre hälsa och livskvalitet behövs bostäder med god tillgänglighet och trygghet med närhet till bra samhällsservice och tillgång till natur och grönska.
Vi vill utveckla diskussionerna om hur man planerar och bygger för ett aktivt åldrande. Familjemönster och boendevanor förändras, och det behövs ett mer varierat utbud av boendeformer för olika delar av livet. Bostäder bör inbjuda till fler möten mellan grannar och mellan generationer och etniska grupper för dem som så önskar. Vi vill satsa på fler olika bostadsformer för äldre, till exempel trygghetsboenden, generationsboenden, kooperativ, kollektiv och seniorbostäder.
Även den som är äldre ska kunna delta i samhällsliv och kultur- och fritidsaktiviteter och kunna få motion och naturupplevelser.
Fru talman! Nu tänkte jag ta upp det område där vi ser att de kanske största förbättringsmöjligheterna finns för att ge våra äldre en bättre och tryggare vård och omsorg. Det handlar om bristen på en rationell läkemedelsanvändning och den omfattande felaktiga och onödiga läkemedelsanvändning som våra äldre utsätts för.
Vi i Miljöpartiet anser att felaktig läkemedelsanvändning är ett mycket stort och allvarligt samhällsekonomiskt, medicinskt och folkhälsopolitiskt problem. Det kan utgöra ett direkt hot mot en god ålderdom i dagens Sverige.
Många äldre får tio eller fler läkemedel per dag, och var fjärde patient är ordinerad direkt olämpliga eller farliga läkemedel. Ca 20 procent av alla äldre som läggs in akut på sjukhus har drabbats av biverkningar av läkemedel.
Var fjärde person över 80 år tar regelbundet och under lång tid sömntabletter - detta trots att de här läkemedlen efter några veckor inte ger bättre effekt än vanliga sockerpiller. Omkring 45 000 personer över 75 år fick förra året antipsykotiska läkemedel. Dessa läkemedel är tänkta för psykossjukdomar, som schizofreni, men de allra flesta äldre som får antipsykotiska läkemedel är dementa. En tredjedel av alla Sveriges gamla dementa är ordinerade antipsykotiska läkemedel. Detta är ett allvarligt missförhållande eftersom forskningen visar entydiga resultat: Dementa patienter som får dessa läkemedel löper tre till fyra gånger större risk att dö eller skadas i förtid.
Problemen och riskerna med den felaktiga läkemedelsanvändningen hos våra äldre är ingenting nytt. Det har varit väl känt under flera årtionden. Socialstyrelsen har vid ett flertal tillfällen analyserat läkemedelsanvändningen hos våra äldre. I en rapport från 2005 ansåg man att det fanns allvarliga brister och missförhållanden och att felbehandlingar med läkemedel var vanligt förekommande hos våra äldre.
I den senaste rapporten från Socialstyrelsen, som kom för någon vecka sedan, konstaterades att felbehandlingarna har ökat, att antalet läkemedel per patient har ökat, att antalet D-interaktioner har ökat, att förskrivningen av lugnande medel och sömnläkemedel har ökat samt att dubbelanvändningen av läkemedel mer än fördubblats.
Varför har det inte skett någon förbättring utan snarare en försämring av den felaktiga läkemedelsbehandlingen av våra äldre trots att det har genomförts en hel del åtgärder för att försöka komma till rätta med problemet?
Det finns naturligtvis många orsaker till detta, men jag vill lyfta fram ett par konkreta förslag som skulle kunna minska den felaktiga läkemedelsanvändningen. Vi vet att många människor i Sverige drabbas av problem, sjuklighet och död som orsakas av felaktig läkemedelsanvändning, men det saknas säkra uppgifter om storleksordningen på de samhällsekonomiska kostnaderna samt hur många som drabbas och varför.
Därför har Miljöpartiet föreslagit att en kommission för läkemedelssäkerhet bör tillsättas för att söka svar på dessa frågor. När vi vet hur stort detta problem är och vad det består av kan vi också få en möjlighet att följa upp och utvärdera om den felaktiga läkemedelsanvändningen ökar eller minskar och vilken effekt de insatta åtgärderna har.
Miljöpartiet vill införa en lex Gulli. Det behöver införas en skyldighet för personal att anmäla om man misstänker att någon drabbats av felaktig läkemedelsanvändning som leder till läkemedelsvanvård. Även anhöriga måste kunna göra en anmälan enligt lex Gulli. Namnet lex Gulli anknyter till Gulli Johansson som SVT:s
Uppdrag granskning
lyfte upp i september 2008.
Hon förlorade elva år av sitt liv på grund av biverkningar av läkemedel. Hennes räddning var att hon till slut var så dålig att hon inte längre kunde svälja sina läkemedel. Då vaknade hon upp och kunde fortsätta ett normalt liv. Vi får aldrig glömma vad som hände Gulli Johansson. Vi måste göra allt för att se till att inte andra drabbas av samma öde som Gulli Johansson.
Läkemedelsbehandling av äldre personer över 80 år saknar till stor del all form av vetenskaplig evidens. Eftersom kunskaper och evidens i stor utsträckning saknas är läkemedelsbehandling av våra äldre till stor del ingenting annat än ett stort experiment. Därför anser vi att innan man godkänner ett läkemedel som ska användas på äldre patienter borde det krävas mer forskning och att man har testat läkemedlet på äldre avseende biverkningar, dosering och effekter.
I läkarutbildningen ingår inte en obligatorisk del som handlar om det normala åldrandet, gerontologi. Geriatrik är inte längre obligatoriskt vid AT-tjänstgöring ute i landstingen och regionerna. Därför anser vi att Högskoleverket borde få i uppdrag att förändra läkarutbildningen så att både gerontologi och geriatrik blir obligatoriska i läkarutbildningen.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att fler dietister i äldreomsorgen skulle uppmuntra till att äta god och näringsriktig mat, vilket i sin tur kan bidra till bättre hälsa och livskvalitet samtidigt som behovet av läkemedelsbehandling skulle minska.
Med fler psykologer och kuratorer i äldrevården kan behov och problem som i dag behandlas med psykofarmaka i stället mötas med samtal och terapi.
Miljöpartiet vill se mer förebyggande och hälsofrämjande insatser riktade till våra äldre, uppsökande verksamhet, egenvård, förbättrad bostadsplanering, gröna miljöer, fler husdjur, kultur- och fritidsverksamhet samt utökade möjligheter till naturbaserade aktiviteter.
(Applåder)
I detta anförande instämde Ann Arleklo, Catharina Bråkenhielm, Christer Engelhardt, Lars U Granberg och Per Svedberg (alla s) samt Eva Olofsson (v).