Fru talman! Det talades om att man byggde bort och förändrade flerfamiljsrum. Ja, det startade med en folkpartistisk riksdagsledamot och partiledare som sade: eget rum inom långvården. Det var 1992-1994. Sedan byggde man särskilda boenden under 90-talet.
Men det som hände 2002-2006 handlade inte om att man byggde bort flerbäddsrum. Det handlade om att man tog bort rum.
Man tog bort boenden, ingenting annat.
LOV och lex Sarah finns, och man är skyldig att anmäla felbehandlingar. Så är det. Det är ingen skillnad. Faktiskt kan man också avtala om meddelarfriheten.
När det gäller tilläggstjänster i dag inom hemtjänsten - det har vi också diskuterat förut - kan du på väldigt många ställen inte få storstädning, fönsterputs och annat. Du köper det i dag också. Man har inget annat val. Har man inte en anhörig som kan sköta det får man det inte tillgodosett av kommunen. Alltså måste man köpa tilläggstjänsterna i dag, och där har kommunen ställts utanför. Det tycker jag är helt okej.
När det gäller djur i vården kan jag berätta en annan historia. När min mamma skulle fylla 98 flyttade hon äntligen in på ett äldreboende. Då hade hon katten med sig, den katt som sov hos henne varje kväll. Man hade problem på det äldreboendet, för en i personalen var allergisk. Mamma levde inte så länge. Jag vet inte hur det hade gått. Varje gång hon var inne hos mamma fick hon ha munskydd och annat och ta läkemedel för att kunna klara det.
Men jag tycker att här handlar det om ett kommunalt självstyre. Jag tycker att det vore lite skräp av kommunen om den inte kunde se till att åtminstone ett av äldreboendena såg till att man kunde ha sina husdjur med sig. På andra ställen är det möjligt. Vi ska vårda det kommunala självstyret.