Fru talman! Det är intressant att sitta och lyssna. Det finns fördelar med att vara sist på talarlistan - man hinner lyssna in debatten och diskussionen.
Ibland tycker jag att det är, som man brukar säga, en strid om påvens skägg. Det finns väldigt mycket som den nuvarande oppositionen nu är överens med oss om, och det är vi jätteglada för. Det är bara synd att det skulle behöva ta så lång tid innan alliansregeringen fick börja jobba med dessa värdefrågor som det handlar om. När socialisterna och det socialdemokratiska blocket styrde gick det inte att snacka om detta, inte ens ute i de socialiserade kommunerna. Skulle äldre plötsligt få bestämma någonting själva?
Jag har varit med så länge i politiken så jag vet, fru talman, när socialnämnden tog beslut om vad hemtjänstpersonalen fick göra och inte göra. Man brydde sig blankt intet om vad den äldre ville. Omyndigförklaringen kom kanske inte när man fyllde 65 år, men bra nära. Då skulle plötsligt kommunen bestämma över mig, och det är ju fruktansvärt fel. Inget annat kan vara mer felaktigt.
Vad som är på gång nu och som också oppositionen har anammat - jag är jätteglad för detta - är ett tankeskifte inom synen på våra äldre, på oss äldre. Gamla blir vi allihop om vi får leva, och det vill vi ju. Jag är jätteglad för det, för detta är en människovärdesfråga.
Jag vill utmana Catharina Bråkenhielm som nästan alltid säger att människan ska vara i centrum. Jag ser det faktiskt inte riktigt så. Tänk er alla att äldrevården, en arbetsterapeut, en sjukgymnast, en sjuksköterska och en geriatriker sitter runt en person som står i centrum. Är man inte utsatt då, när alla runt en pratar om en? Jag vill att den äldre ska finnas med i ringen som en aktör och verkligen vara med och fatta besluten och tala om hur de ska fattas. Vi kanske tycker likadant om detta, men i så fall är det viktigt att vi också talar om att vi inte vill ha en person stående mitt i som man beslutar om.
Sedan är det alltid intressant, fru talman, att lyssna på oppositionens argument beträffande all form av nytänkande i mångfaldens Sverige. Plötsligt säger man: Jamen då kommer ju alla att etablera sig på Östermalm, på Södermalm och i Norrtälje. Sedan målar man ut något riktigt otäckt och obehagligt. Men jag hör aldrig er säga: Vi kan väl inte ha fri etablering av butiker, för tänk om alla etablerar sig på Östermalm.
Vi vet ju att det inte är någon som etablerar sig om det inte finns någon marknad. Jag kan inte se att varenda butik skulle ligga på Östermalm här i Stockholm. Det skulle inte funka. Likadant är det med LOV. Tänk att få lov, det tycker jag är ett jättebra ord. Det är klart att man inte etablerar sig på en plats där samma funktioner redan finns. Det säger sig självt, då får man ju stänga igen. Jag förstår inte varför ni är rädda.
Mina allianskolleger har alla på ett föredömligt sätt tagit upp de här frågorna så jag ska försöka att inte säga samma saker igen. Jag tror att det var Margareta B Kjellin som när det gäller tilläggstjänster sade precis det jag hade en anteckning om. De går ju inte att få i dag. De stackars människor som inte har några närstående och inte heller har några grannar som kan hjälpa sig har ju ingen som helst möjlighet att få de här tjänsterna. Jo, möjligtvis när regeringen har skapat avdrag för liknande hushållstjänster, som vi också har fått höra mycket fy, ack och ve om, men i övrigt finns det ingen möjlighet.
Jag säger snarare: Vad bra att en människa äntligen ska kunna teckna tilläggstjänster för att må väl! Den färska bullen som Agda kanske har haft i hela sitt liv kan man nu se till att få betala för och få någon som hjälper en, om nu inte hemtjänstpersonalen kan göra det.
Mer pengar till kommuner och landsting! Jag ska säga ärligt och uppriktigt att jag jobbar så gott jag kan för att det i budgeten ska bli mer pengar till kommuner och landsting. Ändå ska jag säga att jag träffade ett par kommunpolitiker förra veckan som sade: Vi behöver inte mer pengar till kommuner och landsting. Vi måste lära oss att använda dem på ett klokare sätt.
Så säger inte alla, det vet jag mycket väl.
Jag ska avsluta med att prata om djuren. De som känner mig väldigt väl vet att jag snarare är rädd för katter och hundar som jag inte känner. Skulle jag vara på ett äldreboende och det kom fram en katt som hoppade upp i min säng skulle jag nog bli hysterisk. Då kanske jag skulle få medicin för det, vad vet jag, om det inte finns tillräckligt med personal. Men Barbros förslag om höns tycker jag låter rätt så bra. Sådana skulle jag kunna tänka mig.
Det jag också vill säga här är att vi måste ha respekt för den äldres trygghet. Det är ingen trygghet om man är rädd för djuren. Tryggheten måste ju finnas i att det när jag blir äldre är mina behov som ska styra.
Jag var på ett annat ställe där de hade en hund som var med på arbetsschemat. Hunden tjänstgjorde. När han var ledig kom det en annan hund därför att de ingick i personalstyrkan. Det var också fräscht.
Avslutningsvis ska jag säga att jag vill fortsätta att arbeta för att kommunerna själva får bestämma. Ta bort en massa regler och låt kommunerna själva och personalen tillsammans med pensionären få bestämma vad som är bäst.
Förlåt, fru talman, att jag syndade mot den talartid jag hade anmält, men det har fler än jag gjort i dag. Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)