Fru talman! I dag debatterar vi ett motionsbetänkande om äldrefrågor med 60 motioner, åtta reservationer och fyra särskilda yttranden. Jag yrkar avslag på alla de här motionerna och jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet, och jag ska förklara varför jag gör det.
Jag vill börja med att läsa upp ett stycke ur betänkandet. Det står så här: "Enligt vår mening behöver det byggas fler platser i särskilda boenden eftersom den s.k. kvarboendeprincipen på många håll har drivits för långt och det i dag är brist på platser i särskilda boenden." Vem skriver så? Jo, det gör Socialdemokraterna. Det är från deras reservation.
Då måste jag ställa frågan: Vem bär ansvaret för att kvarboendeprincipen har drivits för långt? Inför valet 2002 sade dåvarande statsministern att det skulle komma att behövas 10 000 fler platser inom äldreomsorgen.
Fru talman! Vad hände för någonting? Jo, under den mandatperioden, när Ylva Johansson var äldreminister, blev det 18 000 platser färre. De här förlorade platserna saknar de äldre i dag i våra kommuner. Kvarboendeprincipen blev det enda alternativet, och det blev ett boende som innebar att vara ensam hemma som blev det viktiga. Jag är glad att Socialdemokraterna insett misstaget och försöker visa det i sina motioner.
Alliansregeringen såg bristen och sköt därför till 500 miljoner årligen för att stimulera kommunerna att bygga fler äldreboenden. Det tar tid att vända trender som har uppstått under en längre period. Samtidigt har Äldreboendedelegationen tagit fram förslag om framtida boendeformer för äldre. Det måste bli en större variation när det gäller både bostäder och service, men också när det gäller innehållet i vården. Jag ser framför mig trygghetsboende med vardagsservice eller kanske rent av rumsservice och gemenskapsutrymmen. Vi måste sluta tänka på särskilda boenden och kvarboende som de enda alternativen.
I det här motionsbetänkandet finns det också motioner om boende för hörselskadade, för homosexuella, för människor med andra språk och för människor med många andra olika behov. Och det är väl bra med de motionerna. Men därför är det så svårt att förstå varför oppositionen, samtidigt som man lägger fram de här motionerna, säger nej eller är tveksam till lagen om ett valfrihetssystem. Det är ju en lag som skapar möjligheter att välja vårdgivare med särskild kompetens inom just de områden där man har behov och som är eftersatta.
När jag lyssnar till Catharina Bråkenhielm och hennes syn på lagen om ett valfrihetssystem börjar jag fundera över om inte Catharina Bråkenhielm har missförstått systemet. Det handlar ju faktiskt inte om att välja bolag. Det handlar inte om upphandling. Det handlar om att man konkurrerar med kvalitet.
Priset för insatserna och kriterierna för dem som ska utföra insatserna fastställs av kommunen när de läggs ut. Sedan är det den enskilde som själv väljer. Jag kan inte tänka mig att någon väljer ett boende som inte ger den insats eller hemtjänst som täcker de behov man har. Det står också i lagen att det ska finnas ett icke-valsalternativ.
Jag förstår inte varför vänstersidan säger nej till dessa möjligheter, och jag förstår det ännu mindre efter att ha hört Catharina Bråkenhielm vitt och brett tala om vikten av att kunna styra sitt eget liv och att LOV egentligen är bra, men ändå inte riktigt bra så hon säger nej i alla fall.
Det är oerhört värdefullt för människor att känna till kvaliteten på de särskilda boendena, att få veta vilken vård som bedrivs och vilka behov som kan tillgodoses just där. Därför har regeringen gett Socialstyrelsen i uppdrag att i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting utveckla ett nationellt system med öppna jämförelser av kvalitet, kostnader och effektivitet i kommunernas vård och omsorg av äldre. Också databasen Äldreguiden är under utveckling. Dessa frågor är viktiga för självbestämmandet.
Efter maktskiftet 2006 har alliansregeringen arbetat med att öka kvaliteten inom äldreomsorgen. Regeringen har avsatt 1,4 miljarder årligen för att öka den kvaliteten. Här ingår allt från hembesök för att motverka och undanröja fallskador till dagliga aktiviteter för att skapa innehåll i vardagen samt läkemedelsgenomgångar för att undanröja den risk för felmedicinering som Thomas Nihlén tar upp. Thomas Nihlén är välkommen att komma med i vårt parti, för vi är väldigt överens åtminstone i synen på hur man ska hantera läkemedel. Här ingår också ökad läkarmedverkan för att få den medicinska kontinuiteten så att man får rätt medicinering och rätt behandling när man har stora medicinska behov. Vidare ingår nutrition bland äldre, bättre demensvård och ökad rehabilitering. Detta är basen för en kvalitetssäker god äldreomsorg, och det är också basen i Moderaternas äldrepolitik.
Ett annat område där alliansregeringen vill öka kvaliteten är det som gäller bemötande och människors möjlighet att påverka sin vardag, möjligheten att få leva ett värdigt liv, eller, som jag brukar säga, att få vara levande tills man dör. Värdighetsutredningen, som är under beredning, har avlämnat sitt betänkande. Det kommer att skapa möjligheter för ett värdigt bemötande där kvaliteten blir oerhört viktig. En hög kvalitet inom äldreomsorgen är viktig för oss moderater.
Det behövs också yrkeskrav för att kunna ha en god kvalitet. Därför är den utredning som vi tagit fram om de kompetenskrav som ska ställas på äldrepersonalen oerhört värdefull och viktig. Man ska poängtera värdet av rätt kompetens hos personalen.
Valfrihetssystemet och LOV har inte enbart betydelse för de äldre. Det har också betydelse för att personalen ska kunna välja vilken arbetsgivare man vill ha eller rent av kunna starta eget. Man har hittills på många ställen varit begränsad till en arbetsgivare vilket ger små möjligheter att påverka sin vardag, och vi vet att när man kan påverka sin vardag kan man också öka kvaliteten i det man gör. Kvalitet utgår från kunskap.
Vi behöver säkerställa tillsynen. Det kommer förslag om en ny tillsynslag där tillsynen samordnas mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Det är där man utvärderar kvaliteten i tillsynen.
Fru talman! Jag har citerat från oppositionens reservationer och räknat upp alla de insatser som regeringen har gjort. Jag har också räknat upp alla de förändringar som skett sedan 2006. Det är viktigt att göra det för att visa att de motioner som oppositionen väckt egentligen är tillgodosedda. Eftersom det inte finns mer än åtta reservationer undrar jag om det inte i själva verket är så att oppositionen är nöjd med den politik vi för inom äldreomsorgen, den politik de själva inte hade kraft att genomföra men som vi nu genomför.
Eftersom alliansregeringen har genomfört, genomför och kommer att genomföra en rad kvalitetsförbättringar är det väldigt lätt att yrka avslag på samtliga motioner och bifall till regeringens politik.
(Applåder)
I detta anförande instämde Maria Kornevik Jakobsson (c).