Fru talman! Jag skulle vilja ta upp en fråga som
Carina Hägg tidigare var inne på, om de mänskliga
fri- och rättigheterna. Här i riksdagen har vi varit
rörande överens om att vi inte kan acceptera dubbla
jurisdiktioner när det gäller de mänskliga fri- och
rättigheterna. Det bästa hade varit om EU hade inför-
livat Europakonventionen. Men EG-domstolen ac-
cepterar ingen domstol över sig, och den inställningen
kan man väl ha ett visst stöd för i Romfördraget. Det
kan alltså finnas ett problem här.
Under COSAC-mötet i Berlin vid månadsskiftet
var det mycket starka krafter som arbetade för att de
här grundrättigheterna också skulle in i fördragen.
Det var svag argumentering emot.
Nu framgår det av Kölnmötet att man är överens
om att man skall arbeta fram en stadga och att den
högtidligen skall utropas gemensamt av kommissio-
nen, Europaparlamentet och rådet. Det finns en risk
för en inneboende logik, för att man låser in sig i ett
hörn så att man inte kommer ur detta utan måste in-
förliva det med fördragen. Och då har vi dubbla juris-
diktioner när det gäller de mänskliga fri- och rättig-
heterna, vilket vore mycket olyckligt.
Jag hoppas att regeringen med kraft driver den
svenska linjen. Men jag är lite fundersam över varför
man har accepterat ordet stadga i sammanhanget. För
mig anknyter det ordet till jurisdiktion. Det är möjligt
att det inte är korrekt översatt. Jag skulle gärna vilja
ha svar på den frågan.