Fru talman! Europeiska rådets möte den 3-4 juni
dominerades av Kosovofrågan. Finlands president
Ahtisaari möttes av välförtjänta applåder när han kom
till mötet i Köln med besked om en överenskommel-
se. Alla välkomnade de insatser han och det ryska
sändebudet Tjernomyrdin gjort i samtalen med Bel-
grad.
Europeiska rådet underströk också vikten av en
resolution i FN:s säkerhetsråd om säkerhetsnärvaron
och en tillfällig civil administration. En sådan resolu-
tion antogs i förra veckan, och säkerhetsrådet har
därmed åter fått en central roll.
Förhoppningsvis ser vi nu freden återvända till
Kosovo. Det kommer att ta tid och vara en mödosam
process. Vi riskerar nya bakslag, men vi måste göra
allt vi kan för att säkra flyktingarnas rätt att återvända
och tillsammans med de civila serberna leva ett vär-
digt liv i fred och säkerhet.
Men det kräver ekonomiskt stöd till återuppbygg-
nad. Europeiska rådet uppmanade kommissionen att
utarbeta förslag om återuppbyggnadsstöd. Förslaget
skall ta upp organisation och finansiering av sådant
stöd, liksom hur ett särskilt organ för genomförandet
kan se ut. Sverige kommer också att bidra nationellt
till återuppbyggnaden, liksom vi tidigare gjort i Bos-
nien.
Det kräver också ett militärt och polisiärt skydd.
Den svenska regeringen har anmält att vi är beredda
att delta med trupp och civilpoliser. Jag är glad att
samtliga partier i riksdagen står bakom att sända
svensk trupp till Kosovo.
Det kräver också uppbyggnad av ett rättssamhälle,
oberoende medier och ett starkt civilt samhälle, så att
demokratin kan få fäste, och fortsatt stöd till länderna
i Jugoslaviens grannskap, som genom kriget drabbats
av ekonomisk stagnation och nya stora flykting-
strömmar.
EU måste vara öppet för länderna på Balkan.
Samtidigt som utvidgningen österut måste gå vidare
som en investering i framtida fred och säkerhet behö-
ver de i sydöstra Europa få en ny typ av avtal med EU
och veta att de också kan bli medlemmar när de upp-
fyller kriterierna. Genom närmare band till EU kan
länder och folk på Balkan få en anledning att samar-
beta närmare med varandra. Detta är också en viktig
del av den stabilitetspakt för sydöstra Europa som
beslutades i förra veckan.
Kosovo illustrerar att EU måste bli bättre på att
förebygga och lösa kriser. När Jugoslavien föll sam-
man för tio år sedan kunde EU vare sig förutse eller
hindra följderna. Europa såg inbördeskriget i Bosnien
kräva 250 000 döda, 2 miljoner flyktingar och väldig
förstörelse. Etnisk rensning blev ett begrepp i vår
nutidshistoria.
När EU:s grundlag skulle ändras föreslog Sverige
och Finland, två alliansfria länder, att EU skulle bli
bättre på att förebygga och hantera kriser - de s.k.
Petersbergsuppgifterna. Det blev också resultatet.
Amsterdamfördraget, som riksdagen godkänt med
stor majoritet, säger att EU skall kunna göra humani-
tära insatser och bevara och skapa fred även med
militära medel, om det behövs.
Slutsatserna i Köln om en stärkt europeisk kris-
hantering är ett steg på vägen i en lång process för att
nå detta mål. Jag har vid ett antal tillfällen, första
gången i november förra året, informerat riksdagen
om dessa diskussioner. Vi kan konstatera att vi fått
gehör för de frågor vi tyckt vara särskilt viktiga. Det
framgår tydligt att det handlar om gemensam kris-
hantering - inte om ett territorialförsvar. Inga förslag
om ömsesidiga försvarsförpliktelser i EU har lagts
fram, och inget steg i denna riktning togs i Köln.
Dokumentet betonar att de alliansfria ländernas ställ-
ning inte skall påverkas. Sverige har lyft fram de
folkrättsliga förutsättningarna, och beslutet innehåller
nu en tydlig hänvisning till principerna i FN-stadgan.
En grundläggande princip i FN-stadgan är att det
krävs beslut i FN:s säkerhetsråd för fredsframtving-
ande insatser.
EU:s behov skall vara styrande för den förmåga
som byggs upp. När EU kommit tillräckligt långt har
Västeuropeiska unionen uppfyllt sitt syfte och kan
läggas ned. Men det handlar inte om ett mekaniskt
överförande av VEU:s organisation till EU. Så kan
EU bli bättre på att förebygga konflikter och kriser
och att i tid ingripa med alla sina instrument: bistånd,
handel, sanktioner, förebyggande insatser eller, när
det behövs, militära insatser.
Samarbetet med Ryssland är centralt för säkerhe-
ten i Europa. Det var därför viktigt att toppmötet
kunde enas om en gemensam strategi för EU:s rela-
tioner med Ryssland. Sverige har varit pådrivande i
frågor som åtgärder mot kemiska vapen, kampen mot
brottslighet, åtgärder för bättre miljö och kärnsäker-
het, fria medier och öppnare handel. Vi har fått gehör
för våra synpunkter.
Mötet fattade också beslut om att utse Javier So-
lana till posten som rådets generalsekreterare och hög
representant för den gemensamma utrikes- och säker-
hetspolitiken. Till rådets biträdande generalsekretera-
re utsågs fransmannen Pierre de Boissieu.
Europeiska rådet beslöt hur man skall lägga upp
en ny regeringskonferens om reformer inför en utvid-
gad union. Det formella beslutet om konferensen
kommer att tas i Helsingfors i december. Den skall
inledas tidigt nästa år, och avsikten är att den också
skall avslutas under år 2000. Kölnbeslutet innebär att
i huvudsak tre frågor skall behandlas: sammansätt-
ningen av EU-kommissionen, röstreglerna och ökad
användning av beslut med kvalificerad majoritet.
Beslutet ligger helt i linje med vad Sverige föresprå-
kat.
Kölnmötet beslöt också att utarbeta en stadga för
grundläggande mänskliga rättigheter. Ett utkast skall
vara färdigt till Europeiska rådets möte i december år
2000. Sverige, liksom flera andra länder, menar att
stadgan skall vara ett politiskt dokument men inte
göras juridiskt bindande, eftersom det skulle skapa
otydlighet i förhållande till Europarådet.
Vad gäller utvidgningen bekräftade Kölnmötet
beslutsamheten att fortsätta processen. Slutsatserna
stöder Sveriges strävan att både öka takten i de för-
handlingar som redan inletts med sex länder och så
snart som möjligt öppna förhandlingar med de åter-
stående kandidatländerna. Det finns goda förutsätt-
ningar för att våra baltiska grannar Lettland och Li-
tauen skall få klartecken för förhandlingar vid nästa
toppmöte i Helsingfors.
Stats- och regeringscheferna hade också en dis-
kussion om Turkiet. I Köln presenterade det tyska
ordförandeskapet ett långtgående förslag till slutsat-
ser, som innebar något av en automatisk utfästelse att
i Helsingfors ge Turkiet samma status som de kandi-
datländer som redan förhandlar eller genomgår s.k.
screening. Sverige, liksom flera andra länder, mot-
satte sig detta. Från svensk sida framförde vi bl.a. att
situationen för mänskliga rättigheter i Turkiet inte är
tillfredsställande. Den nya turkiska regeringen har ett
ansvar för att vidta konkreta åtgärder som visar viljan
att uppfylla de s.k. Köpenhamnskriterierna.
Den viktigaste frågan på det ekonomiska området
var förslaget till sysselsättningspakt. Förslaget kunde
antas, och det blir nu närmast det finska och portugi-
siska ordförandeskapet som skall omsätta pakten i
praktisk handling.
Vidare befäste Europeiska rådet de allmänna rikt-
linjerna för den ekonomiska politiken. Toppmötet
antog också slutsatser om det skattepolitiska samar-
betet, en handlingsplan för finansiella tjänster, initia-
tiv för skuldlättnader för de fattigaste länderna samt
förslag till förbättringar av det internationella finansi-
ella systemet. Sist men inte minst fattades beslut om
den nya byrån mot bedrägerier - OLAF.
På miljöområdet fortsätter det viktiga arbetet med
att få in miljöhänsyn i alla politikområden. Det är från
början ett svenskt initiativ att stats- och regeringsche-
ferna regelbundet skall diskutera denna fråga. Tidiga-
re rapporter om bl.a. transport och energi skall följas
av strategier för miljöhänsyn i ekonomisk politik,
utrikespolitik och fiske inför toppmötet i Helsingfors.
Fru talman! Vi får hoppas att mötet i Köln går till
historien för att freden då återvände till Europa. Vi får
göra allt för att det skall bli verklighet, väl medvetna
om risken för bakslag på vägen. Vi får också gemen-
samt arbeta för och hoppas att det som hänt i Kosovo
inte skall ske igen och att besluten i Köln är ett steg
på vägen mot detta.