Fru talman! Kölnmötet var en framgång för den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Det var
en milstolpe när det gäller att stärka krishanterings-
förmågan i Europa. Vi skall inte glömma att det är
resultatet av ett svensk-finskt initiativ.
Jag hoppas att utrikesministern går från ord till
handling och bidrar till att utveckla de instrument
som behövs för tidig icke-militär konfliktlösning
också i EU:s regi. Det är oerhört viktigt att man följer
upp överenskommelserna med handlingsprogram för
hur man skall kunna undvika fredsframtvingande
insatser.
För ordningens skull vill jag säga att jag stöder
helt och fullt regeringens syn i den diskussion som
förts tidigare beträffande FN-mandat för fredsfram-
tvingande insatser. Däremot är det mer tveksamt om
de exempel som nämnts över huvud taget är relevan-
ta. Den Makedonienstyrka som diskuterades i EU-
nämnden baserar sig på ett kapitel 6-mandat och är
inte alls fredsframtvingande. Resonemanget faller på
sin egen orimlighet. Det är klart att man skall kunna
göra preventiva insatser utan en lång process också i
FN. Det ligger i EU:s egen natur och i EU:s i dag
befintliga mandat att kunna göra sådana insatser, om
man hade haft en sådan mekanism. Det bör bli möj-
ligt även i fortsättningen.
Jag tog fasta på att utrikesministern sade att finan-
sieringen av Kosovostyrkan inte var ett problem i
dagsläget. Det välkomnar jag naturligtvis. De 220
miljoner som finns i vårpropositionen räcker ett långt
stycke in på hösten. Men det är viktigt att vi så snart
som möjligt får klarhet i hur resten av tiden skall
finansieras. Det skall naturligtvis inte förhindra att
styrkan sätts in. Så snart som möjligt i höst bör vi ta
ett nytt beslut om eventuella tilläggsresurser.