Herr talman! Inför denna debatt funderade jag på
hur länge det skulle dröja innan bockfoten trädde
fram hos Göte Jonsson - jag visste då inte att även
Dan Ericsson skulle delta i debatten. Och nu är bock-
foten där, och den sparkar vilt åt alla tänkbara håll.
Det sägs inför kvinnodagen i morgon att kvinnor
kan hålla flera tankar i huvudet samtidigt medan män
bara kan hålla en tanke i huvudet. Det är precis det
som vi bevittnar för närvarande. Varför dessa för-
tvivlade försök att ständigt spela ut två miljöproblem
mot varandra? Varför inte försöka att se lite kallt och
realistiskt på den arbetsuppgift som vi har framför
oss?
Dessutom vill jag tillägga att det - med tanke på
det som Dan Ericsson säger i dag - är en väldig tur att
han inte fick sin vilja igenom 1980, för då hade vi
inte haft någon kärnkraft alls. Tänk, så mycket kol
man hade eldat i Polen! Då hade pannorna gått glöd-
heta i Polen.
Vi har problem med kärnkraften. Kärnkraften
kommer inte att vara någon hållbar energikälla. Med
tanke på åldern på de kärnkraftverk som vi arbetar
med i dag måste vi inleda en försiktig och ansvarsfull
avveckling av kärnkraften.
Vi har problem med utsläppen av växthusgaser.
Som det ser ut nu ligger vi över det mål som vi hade
för år 2000, även om man kan göra lite beräkningar
med vädereffekter och annat som visar att den mängd
som vi missar målet med kanske inte är så förtvivlat
stor. Men vi har problem med detta. Klimatpolitiken
är, som jag sade i mitt förra inlägg, en av de allra
största och viktigaste frågorna.
Vi borde kunna föra ett resonemang om hur vi
hanterar den här situationen, hur vi kan avveckla
kärnkraften på ett för miljön och industrin ansvars-
fullt sätt inför framtiden och samtidigt föra ett reso-
nemang om hur vi hanterar de ökande utsläppen från
trafiken, där vi ligger över prognoserna i dag och där
prognoserna för framtiden är väldigt höga.
Kan vi inte undvika den typen av diskussion där
man försöker framställa det som att vi kör alla våra
bilar på el från kärnkraftverken? Det sambandet finns
ju inte. Vi producerade förra året och året dessförin-
nan ett exportöverskott av el som motsvarade mer än
två Barsebäcksreaktorer. Under åtta av de senaste tio
åren har vi haft ett överskott av export. Vi exporterar
alltså el till vissa andra länder i Europa.
Den tanken finns ju inte med i ert sätt att fram-
ställa det hela. Ni framställer det som att vi skulle stå
för en stor nettoexport av el från dessa länder. Det gör
vi inte, och det är en viktig faktor i sammanhanget.
Dessutom har dessa länder gjort åtaganden både
enligt Kyotoprotokollet och enligt det s.k. Göte-
borgsprotokollet när det gäller utsläpp av försurande
och övergödande ämnen. När Polen och de baltiska
staterna ska gå med i EU hoppas jag att vi kan få fram
ytterligare åtaganden om att minska utsläppen. Det är
ju detta som det handlar om, att försöka att hålla
dessa två frågor samtidigt i huvudet.
Jag har en liten ytterligare synpunkt. Jag kan ty-
värr inte på den här korta tiden gå in på alla de frågor
som har ställts.
Dan Ericsson undrade hur man skulle skapa för-
ståelse för detta. Visst kan man skapa förståelse både
för att vi måste minska utsläppen av koldioxid och för
att vi måste försöka att undvika de risker som kärn-
kraften fortfarande innebär. Jag tycker inte att detta är
någon särskilt svår uppgift. Men det förutsätter att
man för en rationell och sund argumentering och inte
försöker att blanda bort korten på det sätt som jag
tycker att ni nu är på väg att göra.