Herr talman! Det är möjligt att jag inte har ängla-
vingar, men jag tycker heller inte att jag har någon
bockfot i den här debatten. Det är lite symtomatiskt
att miljöministern vill, som han sade, att vi ska und-
vika den här diskussionen.
Miljöministern kan inte glida ifrån det faktum att
stängningen av Barsebäck 1 har lett till ökade kol-
dioxidutsläpp. I samma ögonblick som det stängdes
började faktiskt importen. Det är ju så det fungerar på
energimarknaden; den billigaste kommer in, alltså
koldioxiden. På energimyndigheten har man ju själva
siffrorna som jag utgår från att ministern har sett, och
prognoserna framåt är att om vi behåller de elva som
vi har, kommer importbehovet att öka under ett nor-
malår. Sedan kan man diskutera behovet under torrår
och våtår etc. Men nettobehovet av import kommer
att öka oavsett om vi står kvar vid stängningen av
Barsebäck 1. Skulle vi sedan stänga Barsebäck 2 utan
att ha någon förnybar el, innebär det ytterligare ökade
koldioxidutsläpp. På den punkten vill jag ha ett be-
sked av ministern: Ligger det fast som har sagts, att
Barsebäck 2 är villkorat så att om vi inte får fram
förnybar el eller kan spara i motsvarande omfattning,
så stängs inte Barsebäck 2? Det tycker jag är ett rätt
viktigt besked att få.
Vid folkomröstningen 1980 sade vi faktiskt inte
att kärnkraften skulle ersättas med fossila bränslen
utan just med förnybar el eller att el skulle sparas.
Problemet med det här sättet att stänga kärnkraft är
att detta inte sker, utan vi ökar växthuseffekten ge-
nom att öka koldioxidutsläppen.
Det finns alltså ett samband, precis som Göte
Jonsson sade, mellan dessa sektorer och problemati-
ken med att föra ett bra resonemang med folket, de
enskilda människorna. Man ser ju att det inte stäm-
mer överens och inte är trovärdigt om man på den ena
sidan ger efter och på den andra försöker begränsa
utsläppen, utan detta måste gå hand i hand. Det är det
som är problematiken med regeringens politik i dag.