Fru talman! Jag delar helt Margareta Viklunds syn
på långsiktigheten i ett sådant arbete - att det, om det
är möjligt, är möjligt just på lång sikt. Det har varit
ett kvarts sekel av krig där alla dessa värden har
tryckts under fötterna och det är kanske ett av de stora
offren för kriget. Det här kommer att ta mycket lång
tid. Men jag tror att det viktiga som vi kan göra är att
i vår strategi understödja sådana krafter som tydligt,
klart och konkret arbetar för detta och att välja sådana
områden i vår prioritering av biståndet som understö-
der detta. Där menar jag att utbildningen, som Bertil
Persson tidigare var inne på, antagligen är det mest
verksamma medlet, kanske tillsammans med hälso-
vården.
Låt mig i det sammanhanget understryka att jag
värjer mig mot föreställningen om att utbildning och
hälsovård skulle vara "humanitärt" därför att det inte
är tillräckligt fint och långsiktigt. Men jag tror att
utbildning och hälsovård dels är jämställdhetsskapan-
de, dels kan bidra till att attityder förändras. Slutligen
är det här långsiktigt utvecklingsstöd - kanske det
bästa och finaste av allt i en långsiktig utveckling.
Det är således kanske det mest konkreta bidrag som
vi kan ge.